Ibland är det de små sakerna som spelar mest roll när vi gör yogan till en del av vår vardag.
Det finns många saker som irriterar dig som yogainstruktör. Exempelvis som när du förevisar nedåtgående hunden för klassen och plötsligt inser att du glömt alla dina hårband hemma, och därför måste andas in ditt eget hår varje gång du pratar under de följande 90 minuterna. Eller som när du får se hur halva klassen efterhärmar tjejen längst fram i salen som enbart är intresserad av att visa upp hur vig hon är, och inte bryr sig ett dyft om dina instruktioner om att jobba med enklare varianter av positionerna först.
Eller som när ett ogenomtänkt svar på en oförberedd fråga från en student omkullkastar hela upplägget som du hade ägnat så lång tid åt att förbereda. Det var precis vad som hände under en av mina klasser förra veckan. Precis efter att jag med andan i halsen äntrat salen och desperat försökte frammana min inre zengudinna räckte en av mina underbara studenter upp handen och frågade: ”Hur går man upp i handstående?”
LÄS MER: 5 sätt att göra yoga till en del av din vardag – på riktigt
Ärlighet varar längst, så jag blev tvungen att svara ”jag vet inte” – även om det inte är helt sant. Jag vet nämligen exakt hur man gör, det är bara det att min kropp inte klarar av att omsätta kunskapen i praktiken. I min fantasi går jag lika obekymrat upp på händer som en elitgymnast, men varje gång jag försöker förverkliga det slutar det med platt fall. Hur som helst, efter att ha gjort min student besviken med mitt inte så zenliknande svar på hennes fråga, följde jag upp med att flika in:
”Men jag vet hur du jobbar dig dit.” Så hamnade vi i en lång diskussion om hur du bryter ner olika former av pikpositioner i mindre beståndsdelar, som du måste träna på för att komma upp i handstående (eller i alla fall komma en bit på vägen). Det hade aldrig gått upp för henne att det inte bara är att ställa sig på händer, stanna kvar där ett tag och sedan utan större ansträngning ta sig ner på rätt köl igen. Det kom som en överraskning att man – precis som när man bakar en tårta – först måste lägga grunden innan man kan lägga till finesser.
LÄS MER: Medveten andning – andas bättre både på yogamattan och i vardagen
Om du brer på glasyren innan botten ens är klar har du inte gjort någon tårta – det enda du har att bjuda på är vackert paketerad potentiell matförgiftning. Och det handlar inte bara om handstående eller någon annan iögonfallande yogapose. För att verkligen bli bra på något måste vi först bryta ner det i små steg. Vissa dagar kommer det att kännas som om du knappt rör dig framåt överhuvudtaget, men alla framsteg är viktiga hur små de än må vara.
Text: Meg Jackson
