Yoga World
Annons
Annons
Själsliv

Yogans åtta grenar: Niyamas

Det här är den andra delen av en serie där vi utforskar Patanjalis åtta yogagrenar ur ett nutida perspektiv. I en tidigare artikel skrev vi om de etiska riktlinjerna som kallas yamas. Här fortsätter vi med den andra grenen – niyamas.

 

NIYAMA  ETT:
Sauca – renlighet

Niyama (även kallad observans eller regel) nummer ett i Patanjalis åtta grenar är sauca, som betyder renlighet och innebär både fysisk renlighet samt renlighet i sinne, kropp och spirituellt.

Traditionella yogis har länge funderat över personlig hygien och utövat många olika kriyas, så kallade reningsritualer, för att rena sina kroppar. De hälsofördelar som vi i dagens samhälle förknippar med en god hygien är i det stora hela ett ganska nytt fenomen – för bara några hundra år sedan ansåg man i Europa att det var farligt för hälsan att bada. Men yogis har utövat dessa ritualer i flera tusen år, långt innan det var allmänt känt att en god hygien var bra för hälsan. Förr i tiden ansåg yogis att man genom att rena den fysiska kroppen även renade koshas – de andliga kropparna.

Vi moderna yogis har även vi våra ritualer: vi borstar håret, använder tandtråd och duschar dagligen. De som förespråkar alternativ medicin sysslar med olika reningsritualer som till exempel nässköljning, periodvis fasta, eller att rensa tarmarna med örter eller andra alternativa metoder. Dessa ritualer har vi ärvt av yogis från förr i tiden.

De första utövarna inom hathayoga, en yogastil som bildades under 800-talet och började som en liten gren av tantrayoga, praktiserade och skrev om dessa kriyas i stor utsträckning. En av grundsatserna i tantrayoga är att man ska se det gudomliga i allt – till och med i människokroppen. Man såg på kroppen som ett medium för gudomlig medvetenhet och därmed som ett heligt tempel som man på alla sätt och vis skulle vårda och hålla rent.

Vissa av dessa kriyas kan verka något osmakliga för många av vår tids västerländska yogis. Deras ritualer kunde bland annat involvera olika typer av tarmrensningar, att svälja metervis med muslintyg och sedan dra ut det igen för att rensa magen, rensa näsan med en tråd och nauli (en sorts magmassage) samt en hel del andra mer vulgära och svårbegripliga kriyas som vi nog gör bäst i att inte nämna här.

Renlighet innefattar också vad du gör och vilka intentioner du har. När våra handlingar motiveras av våra egoistiska tendenser är de orena och görs enbart i eget intresse. När ett mål exempelvis bara handlar om att få det man vill ha, i varje situation eller relation, är detta ett egennyttigt och orent mål. Det visar ingen hänsyn till andra eller vad som är bäst för situationen som helhet. Det händer ofta att vi människor ser oss själva som jordens mittpunkt och försöker manipulera personer och situationer runt omkring oss till att uppfylla vår önskan och våra begär. Att bry sig om sin renhet betyder att man visar intresse för var man faktiskt kommer från, djupt inne i hjärtat.

Du kan börja praktisera denna niyama genom att ställa frågan: är jag bara intresserad av mig själv och mina egna behov eller bryr jag mig om andra så pass att det går före mina egna, rätt obetydliga begär?

Det är inte alltid möjligt att bara ha rena tankar och funderingar, så straffa inte dig själv för hårt om det dyker upp någon tillfällig, eller kanske inte alls så tillfällig, oren tanke. Hjärnan gör ju sin grej och vrider och vänder på tankar, känslor och föreställningar – ofta helt utan anledning. Du kan omöjligt kontrollera varenda tanke. Så när du känner att du vill strypa personen som trängde sig före dig i bilkön ska du ta ett djupt andetag och sedan släppa det, och det betyder inte att du är en dålig människa.

Däremot ska du inte tillåta dig själv att regelbundet tänka negativa och orena tankar. Men är olyckan framme så kan det vara en god idé att praktisera enligt Yoga Sutras, som råder oss att vända negativa och orena tankar till positiva sådana. Det här är en utmaning, men en väldigt givande sådan. Det kan underlätta att föra dagbok och skriva ner de negativa och orena tankarna som du inte lyckas släppa och sedan skriva ner motsatsen till dem.

Annons
Annons

Alla handlingar som härstammar från den djupa insikten av ett kosmiskt samspel och den verkliga vetskapen om ett högre jag är troligtvis rena. Därför kan man säga att när man är jordad och upplever samadhi (upplysning) blir intentionerna rena.

Fram till dess kan man försöka sträva efter att vara mer vaksam och alltid ifrågasätta sina motivationer och intentioner i jakten på att förändra sig själv. När detta sker möts vägen och målen och blir ett.

NIYAMA TVÅ:
Santosha – belåtenhet

Belåtenhet innebär ett tillstånd av lycka och självförverkligande där man inte saknar någonting. Föreställ dig en mätt och lycklig kattunge som spinner framför en varm brasa.

I Yoga Sutras står det att egot utger sig för att vara det sanna jaget och att vi kämpar och lider i livet på grund av denna förvirring för att vi ofta förknippar oss för mycket med egot. Som ett resultat av denna identitetskris känner vi inte igen det storslagna i den personen vi verkligen är. Vårt sanna jag är lyckligt, fridfullt och djupt tillfredsställt. Så har det sanna jaget alltid varit, men eftersom vi ofta tror att vi är egot eller ett annat jag upplever vi väldigt sällan dessa känslor.

Det lömska egot är av naturen alltid missnöjd, aldrig tillfredsställd och känner konstant att något saknas. Egot lustar alltid efter något som det tror att det inte redan har.

Så länge vi identifierar oss med egot kommer vi befinna oss i en värld av illusion och aldrig vara nöjda. Genom meditation och begrundande av den yogiska läran kan man börja se skymtar av det som finns bakom mayas (illusionens) slöja och känna smaken av santosha – ett tillstånd där du inte saknar något och är nöjd med det du har. Det sanna jaget.

När du känner dig missnöjd med något ska du komma ihåg att roten till missnöjet bara är en illusion. Försök istället flytta fokus till det du har att vara nöjd över. Yttre faktorer kan bara göra dig lycklig i några få ögonblick – det är det som sker på insidan som räknas. Öva på att känna dig nöjd över din tillvaro, precis som den är. Eftersom belåtenheten är det sanna jagets verkliga natur är denna känsla aldrig långt borta. Det handlar bara om att leva i nuet och släppa allt annat. När man väl har hittat denna djupa känsla av välbehag kommer det inte gå att rubba den, oavsett vad som sker i livet. Meditationen öppnar dörren för denna insikt.

NIYAMA TRE:
Tapas – självdisciplin

Utan tapas kan vi spirituella yogis lätt tappa fokus. Det måste finnas en djup spirituell längtan som driver oss till förändring och utveckling genom hela livet. Den här längtan är ofta ett resultat av en uppenbarelse där vi ser skymten av ett kosmiskt samspel och känner oss manade att följa denna längtan. Det är viktigt att vi håller tapas-elden vid liv inom oss eftersom denna inre eld kan hjälpa oss att bränna upp våra samskaras, eller karmiska tendenser. Tapas betyder brinnande och används även för att beskriva en intensiv och spirituell praktik. Den typ av yogi som är känd för att sova på en spikmatta utövar en form av tapas, men det finns även många andra exempel och dessa kan ofta upplevas som lite osmakliga och konstiga för oss västerlänningar. När jag reste runt i Indien hörde jag talas om ”milk baba”, en helig man vars tapas innebar att han enbart drack mjölk, samt ”rolling baba”, som istället för att gå endast rullade fram. Jag stötte även på en yogi som konstant höll sin hand ovanför huvudet och en annan som alltid sov ståendes. Syftet med denna praktik är att genom ren vilja visa att det är huvudet som styr och ställer över kroppen. Även om jag aldrig skulle rekommendera detta har jag en djup respekt för yogis som visar intentionens makt och klarar av att stå ut med både smärta och påfrestningar på det här viset.

För oss moderna yogis innebär tapas kanske mer att vi mediterar och dagligen gör vår yogarutin. Genom att yoga i ur och skur tränar vi våra sinnen till att bli krigare, något som kräver en hel del självdisciplin. Disciplinen kommer från en längtan efter frihet och att kunna kontrollera sin inte alltid så pålitliga hjärna. Genom en regelbunden spirituell praktik kan man slå sig fri från det som håller en fast. Tapas är alltså en form av självrening.

Enligt Patanjali kan en hängiven och regelbunden praktik hjälpa oss att överträffa vår karma. Tapas innebär också förmågan att kunna utstå smärta och lidande utan att bli ett offer, genom vetskapen att det är tack vare motstånd och prövningar som man lär sig och utvecklas. Just därför är det viktigt att som en del av denna praktik acceptera det som är svårt och se det som en möjlighet till att växa.

En annan del av tapas är att vara anspråkslös, det vill säga att avstå från onödig lyx och leva sparsamt, något som går emot den materialism som många i västvärlden fallit offer för.

För oss moderna yogis tycker jag att det är viktigt att välja en spirituell praktik som verkar rimlig, exempelvis meditation eller asanas, och sedan bestämma hur många minuter eller timmar om dagen man vill lägga på den. Sedan gäller det att hålla fast vid rutinen, oavsett vad som händer. Det är bra att sätta upp höga mål, men man måste även ta hänsyn till att det inte alltid går som man har tänkt sig. Jag har exempelvis som mål att träna sex dagar i veckan, vilket vid behov ger mig en dag ledigt. Jag ger även mig själv lite andrum när jag reser eller om jag skulle bli sjuk. Eftersom det är en del av min disciplin tappar jag inte modet bara för att jag tar ledigt en dag. Som yogi är det viktigt att sätta ribban högt, men ändå inom räckhåll. Om man inte behöver jobba lite extra för det, så är det inte en riktig tapas.

NIYAMA FYRA:
Svadhyaya – daglig praktik

Den här regeln handlar både om studien av spirituella texter och att ta en titt på sig själv, djupt inne i själen.

Patanjali nämner inga specifika texter att studera, men poängterar att man kan lära sig en hel del genom att studera de visdomsord, gamla som nya, som spirituella pionjärer kartlagt om vårt inre. Det här är särskilt viktigt om du är intresserad av jnanayoga, kunskapens väg. För många i västvärlden är tillgivenheten till praktiken inte nog, utan man vill även ha en intellektuell förståelse för det man gör. Det är viktigt att upptäcka vilka spirituella texter som fungerar för just dig och sedan ta till dig dem i ditt hjärta och låta energin tränga igenom till dina celler för att lyfta och upplysa dig.

Svadhyaya innebär även att på djupet reflektera över vad det innebär att vara människa. Genom att rannsaka sig själv kan man kanske börja förstå människans karaktär och därmed skaffa sig kunskap och insikt. Ramana Maharshi, en av den moderna tidens stora helgon från Tamil Nadu i Indien, lärde sina elever att se till sitt inre genom att ställa frågan: vem är jag? Det är den ultimata spirituella frågan. En fråga som kan ta dig hela vägen till moksha eller samadhi, den plats dit frågan tog Ramana.

Under de senaste 20 åren har det funnits många lärare inom neo-Advaita Vedanta och ofta när de får en fråga svarar de med att säga ”vem är det som frågar?”, och riktar på så sätt tillbaka frågan till den ursprungliga frågeställaren. Det är en bra fråga. Att spirituellt studera sig själv har alltså ingenting att göra med att analysera varför man är som man är utan att förstå att man inte enbart är summan av sina karaktärsdrag – snarare det som ligger bakom dem.

När vi praktiserar svadhyaya måste vi även se till egots natur och den okunnighet som är en del av egot. Inte för att vi ska se ner på oss själva och tycka att vi är dåliga människor, utan för att vi ska kunna göra andra val och slutligen förändras och växa som ett resultat av vår medvetenhet, och därmed se allt lite tydligare. Det är även lika viktigt att vi identifierar oss med upplevelsen av välsignad enighet, som är vår fulla mänskliga potential. Med andra ord så kan vi, genom att se djupt in i vår sanna natur, komma öga mot öga med gud eller kosmisk medvetenhet.

Om man går in på djupet av sig själv på det här viset kan man förstå alla sorters människor, eftersom det inte finns några fundamentala skillnader mellan oss. Både daglig praktik (svadhyaya) och meditation (dhyana) har länge varit de två pelarna i det spirituella livet och för en yogi på vägen mot samadhi är båda dessa lika viktiga.

Moderna yogis kan praktisera svadhyaya genom en hängiven studie av spirituella texter och genom ett intresse av att objektivt observera mänskligheten, både när den är som fulast och när den är som vackrast.

NIYAMA FEM:
Ishvara pranidhana – ödmjukhet och nyfikenhet

Det finns en gudomlig intelligens som genomsyrar allt och att praktisera ishvara pranidhana innebär att man bugar vördnadsfullt inför detta oändliga mysterium. Se upp mot himlen så ofta du kan, kom ihåg var du befinner dig och förundra dig över ditt eget livs gåtfulla natur.

Vi människor vill ofta ha kontroll. Vi vill att saker och ting ska vara på ett visst sätt och om det inte går som vi vill försöker vi kämpa emot och ändra på det. Vi kan lätt känna oss besvärade och tycka att livet är orättvist. Men saken är den att vi aldrig kan ha full kontroll. Det är helt enkelt omöjligt att veta varför saker och ting sker.

Det fina med livet är att vi inte vet vad som kommer ske härnäst och vi har ingenting att säga till om det. Det är som det är. För att helhjärtat kunna ta till sig detta måste man överlämna sig helt, men att ta till sig allt som kommer ens väg är inte samma som att acceptera det. Att acceptera det tyder på underkastelse, till skillnad från att välkomna allt med öppna armar – även de allra tuffaste utmaningarna. När vi har kommit så långt lär vi oss att lita på att livet är någonting positivt.

Av Vidya Heisel

LÄS MER: Yogans åtta grenar: Yamas
LÄS MER: Läs Simon Krohns bästsäljare om yogafilosofi

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.