Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

YOGA WORLD
Annons
Annons
Möt

Sofia hittade sitt sensuella jag i yogan

Kvinnokroppen, idealen… Visst vill vi tänka att yogan är fri från dem?! Men är den det? Illustratören och kvinnotecknaren Sofia Johansson ger sin bild av verkligheten och berättar vad yogan gjort för henne – när hon väl vågade sig dit.

Jag minns så väl när jag slutade uppmärksamma min olikhet och istället började vara med mig själv. Det var en så stor befrielse. En skön, stor känsla… och då kom gråten. Jag kan inte säga vad jag kände, bara ATT jag kände. Som att alla mina känslor hade fastnat i kroppen och nu lossnade, säger Sofia och lägger till:

– Det var känslor utanpå varenda klass under en period. Jag övervägde att sluta, tänkte ”jävla yogalärare som får mig att känna såhär”. Men samtidigt kände jag att det fanns något där som jag hade saknat hela mitt liv. En kontakt…

Hon berättar vidare om sin uppväxt på landet utanför Mariestad, långt borta från tjusiga yogastudios och helt ärligt – rätt långt bort från att ens tänka på någon typ av kontakt mellan kropp och själ.

– Den emotionella kopplingen till kroppen fanns inte överhuvudtaget när jag växte upp. Jag är uppväxt på bondgård och där är kroppen ett verktyg. Jag tror inte att det är unikt utan snarare kopplat till den västerländska kulturen. Men det är fortfarande sorgligt att vi inte får med oss den emotionella dimensionen av vår egen kropp som barn. När vi ser sambandet mellan kroppen och huvudet får vi en mycket större bild av oss själva än när vi fokuserar på bara det ena.

Själv valde hon tidigt att fokusera inåt snarare än utåt.

– Jag insåg rätt snabbt att jag inte var ”normsnygg” utan skulle få gå min egen väg. Att försöka bli som alla andra kändes helt enkelt alldeles för tråkigt.

Sofias kvinnor är starka, stolta, sensuella och urkvinnliga – ofta självporträtt.

Du får det att låta enkelt?

– Ja, det har nog faktiskt varit det… Min pappa var stor och pratade alltid om en stor och stark kropp som något väldigt positivt och min mamma var bildad med ett feministiskt driv. Det är först som vuxen jag har förstått hur unikt det är att vara ung kvinna och växa upp helt obrydd om kroppen.

Annons
Annons

Så istället för att söka yttre bekräftelse intresserade sig Sofia för psyket och för konst. Något hon idag utvecklat till sitt yrke som illustratör med passion för att teckna sensuella och starka kvinnokroppar, ofta självporträtt.

– Jag hittade mitt sensuella jag i yogan. Jag hade aldrig tänkt på mig själv så tidigare. Jag var alltid säker på mig själv, att jag var snygg och bra och så. Men den säkerheten berodde snarare på det faktum att jag hade kopplat bort alla tankar på kroppen, än någon form av verklig kärlek till den. Jag kunde aldrig förstå mina vänner som nojade, för mig var det enkelt – ”gör något åt det eller håll tyst”.

Så Sofia höll tyst. Stängde av. Okomplicerat och befriande! Men också – har hon insett efter att yogan kom in i hennes liv – fattigt!

– Jag kopplade bort utseendehetsen och det var bra, men samtidigt tappade jag kontakten med mitt kvinnliga jag. Det var som att jag inte kunde se mig själv och min kropp på det sättet. I yogan behövde jag varken glömma eller gömma min kropp.

Beslutet att börja yoga tog hon för några år sedan, i samma  veva som hon började gå i terapi. Nyfikenheten hade alltid funnits där, men hittills hade hon aldrig fastnat på riktigt. Skillnaden som gjorde skillnaden var att hon hamnade hos en lärare där allt bara klickade.

– Han var så bra på att inkludera alla typer av människor, det fick mig att släppa fokus på det fysiska och istället väcka ett verkligt engagemang för mig själv. Det var som att han såg mig som jag var och då kunde jag också tillåta mig att göra det. Insikten att det fanns utrymme för mig där, att jag fick följa just min kropp var så skön. Så jag fortsatte att gå, fast jag grät varenda gång, och lärde mig med tiden att även de högljudda Filippa K-beklädda yogisarna i rummet var helt vanliga människor som inte alls var proffs på allt.

“Jag önskar verkligen att bilden av vem som yogar ska förändras, då skulle det bli lättare för ‘vem som helst’ att gå till en yogastudio utan att oroa sig för kroppsliga begränsningar.”

Sofia resonerar vidare om hur vi i en sekulariserad värld med överdrivet stort fokus på kroppens utseende lätt kan gå vilse.

– Utan religion finns inte någon självklar plats för själavård. Jag tror att det lätt mynnar ut i att vi inte har något annat att hänga upp oss på än kroppens fysiska förutsättningar och utseende när vi pratar om hur vi mår. I yogan lär vi känna oss själva via kroppen.

Tror du att det är när vi lär känna kroppen som vi faktiskt kan börja tycka om den på riktigt? Att det helt enkelt är lättare att tycka om någon man känner?

– Ja! Det i kombination med friheten i att yogan inte är resultatinriktad. Jag går inte dit för att bli stark eller få fina muskler. Jag har inget mål, jag går inte dit för att prestera, jag går dit för att må bra, säger Sofia och lägger till:

– Yogan har gett mig kroppskontroll och med det ett större språk. Jag kan både hålla upp mig själv rent fysiskt och uttrycka mig genom kroppen. Alla rörelser blir ett uttryck.

Text: Erika Kits Gölevik Foto: Shay Peretz Illustration: Sofia Johansson 

LÄS MER: “Det är svårt att förstå hur underbar känslan av tillhörighet är, om man inte har upplevt motsatsen”
LÄS MER: Behövs särskild yoga för män?

 

Sara Valfridsson

Sara Valfridsson

Chefredaktör
[email protected] 0470-76 24 00

Lämna en kommentar