Vevve Jäderlund berättar varför i en krönika.
Jag såg en artikel med texten ”folk som lägger pengar på resor är lyckligare och mer intressanta än de som lägger pengar på saker”. Tillåt mig att inte alls hålla med.
Jag har rest, jag vet inte om det är mycket eller lite, men jag har rest. Ensam, i grupp, med partner och vän. För en weekend, för några månader, till grannlandet och andra sidan jorden. Som 19-åring sparade jag pengar för att resa jorden runt, men så kom krisen och folk förlorade jobb och fick pengaproblem. Jag var redan då allt för praktiskt lagd för att göra mig av med min lägenhet och säga upp mig utan vetskap om att ha det fixat när jag kom hem så resan blev satt på paus. Under pausen träffade jag min pojkvän och när krisen var över ville jag satsa på honom (smart drag då vi efter snart 10 år fortfarande är ihop). Så det blev ingen jordenruntresa.
Jag tror inte jag lämnade Sverige på flera år faktiskt. Jag insåg att för min del handlade resandet om att fly. Från ett liv jag inte gjorde något av, ett jobb jag avskydde och en version av mig själv jag inte uppskattade. Observera, för min del. Detta gäller verkligen inte för alla. Istället valde jag att försöka skapa ett liv där jag inte behövde supa mig till glömska på helgen. En vardag där jag första dagen efter semestern inte räknade dagar till julledigheten. Och det blev sedan vad jag jobbade mot. Varje dag. Men jag såg inte den vardagen som fylld av saker, jag är de facto ganska snål och billig i drift, så vad menar jag då med mitt inledande påstående? För mig är det att investera i en soffa då vi soffmyser en hel del framför netflix eller seriemaraton.
Eller att renovera köket så att det blir precis som vi vill ha det. Införskaffa ett större matsalsbord, om än begagnat, så att alla får plats när vi bjuder in folk. Det lägger jag hellre mina pengar på än att resa mig intressant. För jag trivs inte i folkmassor, längtar inte efter hotellnätter och ser inte fram emot att passa tider för tåg eller flyg. Och oavsett huvudsyftet med resan ingår det och suger min energi. Jag tycker inte heller att det blir särskilt mycket varierad kultur då alla ställen börjar likna varandra, och jag börjar bli en för gammal hund (det är ett mentalt tillstånd, jag vet) för att uppskatta ”det där som bara måste ses” flera mil bortom civilisationen, eller tågträngsel i Vietnam.
Om du går igång på det kör, följ din spanda, vibrera i takt med universum! Men om du som jag är en hemmaeremit, omfamna det. Rensa, fixa och investera i ditt hem. Men investera framförallt i tid med dig själv så att du trivs när du är ensam. Annars spelar det ingen roll hur fint kök du har, eller vilken färg det är på kaklet i badrummet.
LÄS MER: “Du får ha kul när du yogar, jag lovar!”
LÄS MER: Yoga och snällhet med Micael Dahlén
