”In yoga class, students often look so serious and so separate from one another. Where is the gladness? Where is the joy? Without these, we have not achieved the true yoga of Patanjali.”
Citatet är något förkortat, men ursprungligen från B.K.S. Iyengars bok Light on Life. Det kom till mig i en period då jag tvivlade på om jag gjorde rätt som yogalärare och yogautövare. Alla som är yogalärare vet hur det är i början. Nervöst och fullt upp med att komma ihåg att instruera eleverna vilken kroppsdel de ska lyfta uppåt mot taket eller bakåt.
Ju mer bekväm en sedan blir i rollen som yogalärare, desto mer kan en slappna av.
Så var det även för mig, och med avslappningen kom min personlighet fram. En glad, livlig och ganska högljudd personlighet. Ganska olik de där respekterade och seriösa lärarna jag såg omkring mig. För att inte tala om ”riktiga yogis” som bar pösiga kläder, var veganer, kunde yoga sutras utantill och var totalt stoiska i sin praktik. Det fick mig att känna mig falsk, glättig och okunnig. Som att jag helt missat poängen. Ärligt talat så var det inte bara som jag kände. Jag fick till och med höra att det jag gjorde bara var träning, inte tillräckligt filosofiskt förankrat. Att jag var en del av ”den där trendiga vågen som urvattnar begreppet yoga”. Ganska nedtyngande, och galet omotiverande.
När jag läste det ovan nämnda citatet från B.K.S. Iyengar var det som att han stängde ner alla de där dömande kommentarerna och negativa rösterna. Som att han hjälpte mig ta ett kliv tillbaka och påminna mig om varför jag började yoga, och sedan även hålla klasser. Helt ärligt varken kan, eller vill, jag uttala mig om ”the true yoga of Patanjali”. Men jag vet vad min sanning är, det är det enda jag kan leva utifrån och det är tillräckligt. Idag har jag hunnit träffa, och gå för, så många olika lärare. En del skojar på sina klasser, andra inte. Vissa har musik på, andra har det tyst. Det finns de som flödar snabbt, och de som tar det lugnt.
Bara för att jag och mina klasser oftast är glada, livliga och ganska högljudda innebär det inte att det är oseriöst, eller inte riktig yoga.
Det är ett sätt att förmedla, eller praktisera en gammal tradition. En tradition som varken har ett specifikt ursprung, eller en bestämd form över hur det ska utföras. Så du får ha kul på mattan, du får sjunga och skoja. Du får också vara helt tyst, stoisk och fokuserad. Det är helt upp till dig, och vad du upplever att du behöver för dagen. Gör din grej och gör den fullt ut.
Text: Vevve Jäderlund Foto: Sassa Asli
LÄS MER Yogans åtta grenar: yamas
LÄS MER Den sanna historien om modern yoga och asanas
