Yoga World
Annons
Annons
PlusYoga

Yogans historia: Intåget i västvärlden

DEL ETT: Yogan anländer – så gick det till fram till 1900-talets början.

Har du någonsin undrat hur den yoga du utövar kom att bli just den yoga du utövar? Faktum är att vägen hit vare sig har varit spikrak eller självklar. För egen del trodde jag att yogan var tusentals år gammal och hade lärts vidare från uråldriga indiska gurus som ett färdigt koncept. Men när jag nyfiket granskade det hela närmare insåg jag att det inte alls var så här det hade gått till. Många ser Swami Vivekanandas framträdande vid världsreligionskonferensen i Chicago 1893 som startskottet för att yogan började få fotfäste i väst. Samtidigt hade det under något hundratal år som ledde upp hit börjat växa fram en fascination för alla former av indisk kultur, och det av ganska intrikata anledningar. Vid samma tid rådde även en omåttlig fascination för fysisk kultur i Europa och Amerika, vilket skapade rätt förutsättningar för att välkomna en yoga där fysiska positioner stod i fokus. Vi behöver alltså börja med att förstå att yogans historia i väst präglas av att den fysiska hathayogan tidigt hamnade i fokus och växte sig populär, vilket la grunden till den positionsbaserade (tänk hatha, vinyasa och ashtanga) yoga som vi älskar idag. Ett faktum som inte alls var givet från början.

HATHAYOGA – EN KORT BAKGRUNDSHISTORIA

Inom den ortodoxa hinduismen ses Patanjalis Yoga Sutras som yogafilosofins grundfundament. Yoga Sutras utgörs av 196 regler för hur yoga ska utövas praktiskt och teoretiskt, och har sammanställts av den indiske filosofen Patanjali som organiserat och sammanfört yogakunskaper från äldre traditioner. De flesta källor uppskattar att Yoga Sutras är ungefär 5000 år gamla. Patanjali beskriver det som att yoga handlar om ”förmågan att styra fluktuationer i sinnet”. De asanas, positioner, man utför bör vara ”stadiga och bekväma” och ordet ”asana” avser såväl sättet att sitta som själva positionen. Patanjali beskriver det som att sitta ”som en spov och en kamel”, vilket indikerar att traditionen att namnge positioner efter djur har tusentals år på nacken. Men ingenstans refererar Patanjali till de positioner vi idag är vana vid. Trots Yoga Sutras enorma popularitet och inflytande så föll den i glömska någon gång runt 1100-talet och förblev så till en bra bit in på 1800-talet. Då lyftes den fram av Madame Blavatsky och det Teosofiska Samfundet samt även av Vivekananda under 1800-talets senare år. Helena Petrovna Blavatsky, eller Madame Blavatsky som hon ofta omnämns, föddes 1831 och grundade senare det Teosofiska Samfundet där hon förde samman asiatiska traditioner med sin egen tro på ett magiskt universum i vilket det var möjligt att kommunicera med andevärlden. Hon vistades under en tid i Indien och var en stor förespråkare för Patanjali då hon beskrev yoga som ”en sann vetenskap, med tusentals bevis för dess verkan”.

Det Teosofiska Samfundet, grundat 1875, existerar fortfarande och dess medlemmar säger sig vara ”förenade genom ett gemensamt sökande efter sanning och en önskan att lära känna tillvarons mening och ändamål”. Även om det går att diskutera sanningshalten i vissa av Madame Blavatskys påståenden så bidrog hon mycket till att öka mottagligheten och intresset för såväl indisk filosofi som för magi. Hon blev även en av förgrundsfigurerna i new age-rörelsen. Instruktioner för positioner dök upp först i senare texter, som 1400-talsskriften Hatha Yoga Pradipika, vilket betyder ”ljuset på hathayoga”. Hatha Yoga Pradipika baseras på tidigare hathatexter som sammanställts av Swami Swatmarama och beskriver ett system för kroppsligt renande med hjälp av asanas/positioner och pranayama/andningstekniker. Även om hatha på medeltiden definierades som ”kraftens yoga” så utförs de 15 positionerna som lyfts fram i Hatha Yoga Pradipika i huvudsak sittande eller liggandes på rygg. Instruktioner för hur man drar tillbaka ejakulerad sädesvätska in i penisen för att undkomma döden(!) visar även på en koppling till tantra. Det var alltså via hathan som positionerna fann vägen in i yogan, men bara som en del av ett system som även innefattade etiska riktlinjer och sedvänjor, liksom metoder för att kontrollera andningen och låsa kroppen, samt olika meditationstekniker. Och vi är fortfarande långt borta från dagens yoga.

Den tidigaste referensen till solhälsningen kommer i Brahmanandas Jyotsna, en 1800-talskommentar till Hatha Yoga Pradipika.

Det handlar dock inte om någon hyllningskör för solhälsningar, snarare varnar författaren för att det kan vara skadligt att göra för många. I och med hathans ökande popularitet skedde även en skiftning från sittande positioner vars främsta syfte var att underlätta meditation till mer fysiska positioner som, troligtvis i terapeutiskt syfte, kunde skapa och utnyttja subtila energier i kroppen. Från 1500-talet och framåt tog denna utveckling fart, och förmodligen härstammar även traditionen med att det ska finnas 84 positioner från denna tid. Hathan hjälpte även till att göra yoga mer tillgängligt i Indien då den blev ett sätt för religiösa att kunna utöva en mildare version av de religiösa asketernas annars relativt extrema praktik. Problemet var att hatha även sågs som den yoga som utövades av vad Mark Singleton i sin bok Yoga Body: The Origins of Modern Posture Practice benämner som ”välorganiserade trupper av militanta yogis”. Dessa hade dåligt rykte på grund av ”sitt ibland våldsamma(!) beteende och underliga livsföring”. Den här attityden mot yogis delades av hinduer av högre kast som också såg ner på allt som gjorde kroppen muskulös. På samma sätt som i väst antydde nämligen en kropp med mycket muskler att personen i fråga var tvungen att arbeta fysiskt. Så frågan är: Hur kunde utvecklingen svänga så pass mycket att något som till en början associerades med våldsamma svartkonstutövare och konstiga sexritualer blev populärt i västvärlden? Och vad var det som gjorde västvärlden så mottaglig för tanken på yoga från första början?

Annons
Annons

LÄS OCKSÅ: Yogans åtta grenar – yamas

TYSKA FILOSOFER, TRANSCENDENTALISTER I NEW ENGLAND, NATIONALISM OCH FYSISK KULTUR

Under 1700-talet och början av 1800-talet fick de uråldriga indiska texterna ett nytt liv i väst tack vare den tyska romantiken och dess filosofer. Arthur Schopenhauer såg de österländska influenserna som en andlig motvikt till det då så industrialiserade och kapitalistiska samhället. Dessa tyska tankar hade i sin tur en djup påverkan på New England Transcendentalism, en filosofisk rörelse som föddes i USA under 1800-talets början och som uppmuntrade individualism och andlighet. Två av de främsta upphovsmännen bakom transcendentalist-rörelsen var poeterna och essäisterna Ralph Waldo Emerson och Henry David Thoreau. Emersons skrivande var väldigt influerat av hinduismen, han grävde sig djupt ner i de uråldriga skrifterna och träffade den nyindiske reformatorn Ram Mohan Roy som under 1800-talets början reste till Amerika för att sprida hinduismen till väst. Thoreau beskrev sig själv som en yogi och ses av många som den första amerikanska yogin. ”En yogi bidrar till skapande genom att vara djupt försjunken i kontemplation. Det händer att även jag i viss utsträckning av och till kan kalla mig för en yogi”, som han uttryckte det.

Emersons och Thoreaus skrivande var väldigt populärt hos amerikanska intellektuella. Men det tyska inflytandet på 1800-talets amerikanska kultur var inte begränsat till sättet att tänka – de tyska immigranterna förde även med sig föreställningen om en sund själ i en sund kropp och hyllandet av den fysiska kulturen. 1774, i staden Dessau, grundade tysken Johann Basedow den första gymnastiksalen som det finns noteringar om. Tätt i hans fotspår följde även Friedrich Ludwig Jahn, som har kallats för ”den moderna gymnastikens fader”. I synnerhet Jahn såg en stark koppling mellan gymnastik och träning med den egna kroppsvikten och en kärlek för faderlandet. Jahns idéer spred sig över Europa och influerade bland andra svenske Pehr Henrik Ling. Lings metoder, med fokus på dynamisk stretching och balansövningar, hjälpte till att forma den hathayoga som utvecklades under 1900-talets början. Darwins evolutionsteori löpte jämsides med den här kopplingen mellan en stark kropp och en stark nationell karaktär. Att vara vältränad var i sig kopplat till överlevnad. I USA sammanföll vurmen för fysisk kultur med hälsotrender som vegetarianism och naturmedicin. John Harvey Kellogg och hans gelikar förespråkade ett idealiskt hälsotillstånd som kunde uppnås med hjälp av rätt kost, regelbunden träning, god hållning och frisk luft. Det var alltså i den här miljön som Swami Vivekananda trädde in.

Swami Vivekananda som staty i indiska Hyderabad.

SWAMI VIVEKANANDA KOMMER IN I BILDEN

Vivekananda, som egentligen hette Narendranath Datta, var absolut ingen motståndare till vare sig kristendomen eller västvärlden. Men han var fast besluten att rädda Indien och ansåg att det var upp till indierna själva att göra det. Till Amerika kom han, enligt egen utsago ”med ett blödande hjärta”, för att be om hjälp. Liksom för så många andra immigranter var det Amerikas rikedomar han var ute efter. Vivekananda använde aldrig ordet yoga i sitt berömda tal i Chicago 1893, där han tog sina första steg för att föra hinduismen till väst. Men det Vivekananda lutade sig mot var Patanjalis Yoga Sutras, och även om den som vi har konstaterat inte säger något om en positionsbaserad yoga så uttrycker han det så här i sin bok Raja Yoga från 1896: ”En hatha-yogis enda mål är hälsa. Samtidigt är hatha en praktik som är svår att både utöva och lära sig och inte heller leder den till andlig utveckling i någon större grad.” Vivekananda delade alltså den indiska överklasskastens nedlåtande syn på hatha. Det går att spekulera i att det här delvis kan bero på att Vivekananda själv inte var särskilt vältränad, och därför inte klarade av att utöva den fysiska hathayogan. Och, trots att den ignorerades av Swami Vivekananda och hans anhängare, så skulle det alltså bli hathayogan som etablerade sig som den dominerande formen av yoga i såväl Amerika som resten av världen och bli till den yoga som du och jag utövar idag.

Artikelförfattarens kommentar: ”Den här artikeln är en introduktion till ett komplext och fascinerande ämne. Jag har försökt att förenkla så mycket som möjligt utan att för den skull göra det allt för simpelt. Till min hjälp har jag haft två excellenta böcker: The Subtle Body: The Story of Yoga in America av Stefanie Syman och Yoga Body: The Origins of Modern Posture Practice av Mark Singleton. Om jag har lyckats i mitt syfte att väcka ditt intresse för den moderna yogans ursprung så kan jag helhjärtat rekommendera att du läser dessa böcker.”

Text: David Holzer

LÄS OCKSÅ: Yogans åtta grenar – från asana till samadhi
LÄS OCKSÅ: Yogans åtta grenar – ashtanga och Yoga Sutras

Sara Valfridsson

Sara Valfridsson

Chefredaktör
sara.valfridsson@dohi.se 0470-76 24 00

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.