Yoga World
Annons
Annons
AsanaPlus

Koppla av i barnets position

Barnets position kan ge oss både fysisk och känslomässig avlastning i vardagen.

Barnets position, eller balasana, är en återkommande position i de allra flesta yogasekvenser och det finns goda skäl till det. Namnet kommer från fosterställningen som vi intar inne i livmodern – med knäna uppdragna in mot magen och huvudet riktat in mot hjärtat. Det är den position vi intog både innan och under födseln, och den representerar tiden före vi lärde oss sitta och stå.

Den kroppsform vi utvecklar under vårt första levnadsår, med inåtkurvan i ländrygg och nacke, kännetecknar vad det innebär att vara människa, att kunna stå upp på våra två ben.

Den primära C-kurva som ryggraden har när vi föds balanseras ut vid bakhuvudet, ryggen och svanskotan och ger ryggen en S-form som ger oss kraft att hålla kroppen upprätt så att vi kan lära oss stå. Att vi frigör armarna så att vi kan använda dem i stående position resulterar i att ländryggen och nacken blir människans svaga punkter. Att ta hand om dessa punkter och vara medveten om hur vi använder dem spelar en viktig roll i hur frisk vår ryggrad är och hur vi rör oss.

Vi drar lätt på oss spänningar i dessa områden, exempelvis genom att kuta med ryggen när vi sitter på kontoret och skriver på datorn. I många av våra yogapositioner jobbar vi därför med att sträcka ut ländryggen och nacken och göra rotationer, men vi återkommer alltid till barnets position. Vår ursprungliga position. Den första ställningen vi intog innan vi påbörjade vår utveckling.

LÄS OCKSÅ: Arg? 4 sätt att tackla ilskan med yogaterapi

Annons
Annons

FRIGÖR SPÄNNINGAR

När stressen och de långsiktiga effekterna av spänningarna har blivit ett mönster söker vi ofta efter att inta en position som hjälper oss reda ut problemet. Så genom att gå tillbaka till en rundad position som känns trygg och bekant, där vi en gång varit helt beskyddade från allt, kan vi lindra och mjuka upp de områden i ryggen där spänningarna sitter.

Vi människor är också ovanliga på det sätt att vi genom att stå upp exponerar våra allra sårbaraste kroppsdelar – magen och ljumskarna – för världen, och det är naturligt för oss att försöka skydda dessa. Faktum är att vi rent instinktivt ofta intar fosterställning när vi letar trygghet och försöker skydda oss själva.

Att kura ihop sig till fosterställning hjälper oss även att lugna ner nervsystemet. Fysiskt sett initieras rörelsen där vi kurar ihop oss och drar in låren mot kroppen av psoasmuskeln, som går från låren upp genom magen och in i diafragman. Psoasmuskeln sträcks ut när vi ställer oss upp och man talar ofta om att det är en känslomässigt lyhörd  muskel eftersom det är där vår skyddsrespons uppstår. Mycket stillasittande tenderar dock att stänga ner den här funktionen, eftersom vi i sittande position ständigt drar in knäna upp mot bröstet som i en slags fosterställning, om än det sker omedvetet. Så om vi då har kurat ihop oss för att känna trygghet, eller bara suttit ner på ett liknande sätt, kan det uppstå en känslomässig stress för kroppen och psoasmuskeln när vi väl öppnar upp kroppens framsida, exempelvis vid utfall eller i positioner där man svankar med ryggen och öppnar upp framsida lår, ljumskar, mage och bröst.

Så att besvara med att gå in i balasana handlar inte bara om det mekaniska. Det hjälper oss även att öppna upp till dessa mönster, utan att lära nervsystemet att det ökar stressen i kroppen att gå ner i ett utfall. Vi öppnar upp och kurar ihop oss igen, samtidigt som vi lägger grunden för ett känslomässigt och inbjudande sätt att skapa nya mönster i kroppen.

LÄS OCKSÅ Veckans position: Trä nålen

FYSISK OCH MENTAL AVLASTNING

I mina klasser återkommer vi till balasana, eller olika versioner av barnets position, flera gånger under sessionens gång. Jag gillar att varva det fysiskt krävande med vila, där vi aktiverar energin och sedan går tillbaka till en ställning där vi kan samla energi igen. På så vis skapar vi ingen oro och blir inte nedtyngda eller överväldigade. Vi går ibland ner i fosterställning i barnets position med ansiktet neråt mot mattan, men ibland gör vi det även genom att ligga på sidan i apanasana med knäna uppdragna mot bröstet, och till och med i stående position genom att stå på fotbladen med hälarna i luften, hela fötterna i golvet eller med hälarna på ett block och sedan kura ihop oss och vila där.

Vi kan även använda oss av det här beskyddande utrymmet i mer dynamiska positioner, exempelvis genom att gå ner i ett utfall, eller stå upp med böjda ben, och låta överkroppen fälla fram över låren och hänga med både armar och huvud. Den här stående versionen av barnet är otroligt bra för att slappna av i ryggraden. Genom att bara hänga och låta tyngdlagen göra sitt för positionen ger man ländryggen och nacken – två punkter som belastas otroligt mycket när vi står och går – en välbehövd paus.

Att helt släppa taget och hänga med huvudet är riktmärket för barnet, att lätta på tyngden av alla tankar och istället fokusera på bredd, utrymme och att frigöra spänningar i nacke och ländrygg. Det här är en mäktig fysisk symbol av kraften i yoga och hur den uttrycker sig i vårt medvetande.

Text Charlotte Watts

LÄS OCKSÅ: Hitta yogalugnet 

LÄS OCKSÅ: Yoga med baby

Sara Valfridsson

Sara Valfridsson

Chefredaktör
sara.valfridsson@dohi.se 0470-76 24 00

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.