Michael James Wong vill att alla ska få vara med i yogagemenskapen. För Yoga World berättar han om vikten av att sprida ordet om en yoga som funkar där utövarna befinner sig precis just nu.
När jag träffar Michael på yogastudion Urban OM i Stockholm har jag precis börjat återhämta mig från en korsbandsskada och jag frågar honom hur man ska tänka med sin yoga när man är skadad.
– Nyckeln är att gå sakta fram och vara realistisk i sin approach. Det är samma sak som efter en förlossning, det gäller att se realistiskt på sin yogapraktik som kanske aldrig mer kommer att bli sig lik igen. Det här är en erfarenhet som gör dig smartare och klokare – alltså har även din yogapraktik en chans att bli det.
Sant. Han är väldigt klok Michael. Klok på det där otroligt ödmjuka och samtida yogasättet, där alla ska få vara med i gemenskapen och ingen fråga är för dum. Men jag blir ändå otålig: Hur sakta är sakta? Kanske är det mitt inte alltid så yogiska sätt som skiner igenom.
– Sanningen är att det inte riktigt går att veta. En skada har potential att göra oss smartare, men den gör oss också rädda för att bli skadade igen, och det kan göra ont om vi går för långt för snabbt, säger Michael och menar att det är tid som krävs för att rädslan ska lägga sig.
– Det gäller att lära sig justera sin yoga så att man lär sig praktisera på ett intelligent sätt. En viktig fråga att utgå från är av vilken anledning man yogar. Ofta kommer svaret på den frågan från egot – man vill bli störst, bäst, vackrast – men om den största anledningen till att man yogar är att man vill kunna knyta skorna resten av livet så kanske det räcker med att praktisera en eller ett par gånger i veckan? Du behöver reflektera över varför du gör det du gör för att komma närmare ett äkta svar och därmed också en mer äkta yogapraktik.
KONSTEN ATT SAKTA NER
Michael menar att en viktig roll för dagens yogalärare är just att hjälpa människor sakta ner och att hjälpa dem hjälpa sig själva.
– Många kommer till en yogaklass för att de vill ha något specifikt. Om jag som yogalärare då istället kan hjälpa dem att gå därifrån med vad de faktiskt behöver, ja då har jag lyckats, förklarar Michael och menar samtidigt att yoga inte handlar så mycket om vad man faktiskt får ut av det – det är själva tiden man lägger ner på praktiseringen och vilka erfarenheter man samlar på sig som är det viktiga.
Den workshop jag och ett femtontal andra yogis har deltagit i den här morgonen har fått namnet ”Power, presence and poise”. Här pratar Michael mycket om kopplingen mellan ”attention” och ”intention”, att det är viktigt att verkligen jobba med sin intention och inte bara låta den fladdra iväg när den väl har uttalats. Ofta tenderar annars ens yogaklasser att se ut lite som en berg- och dalbana, där man har fullt fokus på positionen när man går in i den, för att sedan låta tankarna glida iväg till inköpslistan när man väl står och håller positionen, och vips, där var visst en ny position och så har man tappat fokus.
Ett sätt att undvika den här berg- och dalbanan är att verkligen jobba med andetaget istället för att bara påminna sig om det.
– När yogalärare påminner ”glöm inte bort att andas!” så bjuder de ju också in till tanken ”Va! Kan man låta bli att andas?” och så är fokuset borta. Det är lite samma sak som när föräldrar påminner barnen om att äta grönsaker. Alla vet att det är bra att äta grönsaker men ändå behöver vi bli påminda. Andetaget fungerar på samma sätt.
Vi har ofta en god intention med att ställa oss på yogamattan, men väl där är det vår attention, vår uppmärksamhet, som står för den verkliga utmaningen. Och det enda sättet att göra det är att verkligen förvandla teori till handling.
– Vi pratar väldigt mycket om yoga idag, men tiden som vi faktiskt praktiserar krymper, eftersom vi är så upptagna just med att prata.
NYA TIDENS YOGALÄRARE
Michael driver bland annat egna yogalärarutbildningar som anordnas i flera olika länder.
– Som yogalärare behöver man aldrig sluta lära sig, det finns alltid något nytt att gå vidare med, säger han och menar att han ser det som väldigt viktigt att fortfarande finnas där för sina elever efter att de har gått klart utbildningen, inte minst för att hjälpa till att bibehålla yogans autenticitet och ära de yogalärare som kommit före oss.
– Alla har sina egna unika upplevelser av yogan, och att dra nytta av allas olika erfarenheter är guld värt.
Michael menar samtidigt att yogascenen ser väldigt annorlunda ut idag jämfört med förr i tiden då både yogan och yogalärarutbildningarna var mycket striktare. Enligt den gamla traditionen hade man hela tiden sina lärare omkring sig – idag åker vi kanske till Indien för att gå en yogalärarutbildning och ser sen aldrig röken av den läraren igen, åtminstone inte IRL. Men som yogalärare bör man aldrig vara utan en lärare:
– Det är först efter flera år i undervisning som man är redo att stå mer på egna ben som yogalärare – jämför med ett barn som behöver bli omhändertaget mindre och mindre med åren.
Själv gillar jag att göra jämförelsen med en yogalärarutbildning och en körkortsutbildning – du får köra bil så fort du har fått ditt körkort, men det är först när du beger dig ut på vägarna som du lär dig köra bil på allvar.
Michael driver även sedan två år tillbaka projektet Sunday School Yoga som syftar till att yogalärare, främst under de första fem åren som yogalärare, ska kunna samarbeta, lära sig mer om yrket och helt enkelt etablera sin grund som yogalärare när de släpps ut i världen.
– Här får de lära sig att ta ansvar samtidigt som de får stöd och ett hjärtligt välkomnande av communityt.
Basen för projektet är Michaels hemstad London där även de fysiska träffarna äger rum, men själva nätverket omfattar idag närmare 500 yogalärare världen över som på digital väg hörs av varje månad. Atmosfären är öppen och alla delar med sig av sina kunskaper.
– Syftet är att vänner, kollegor och äldre lärare ska dela med sig av sin kunskap och på så vis underlätta de nyblivna lärarnas undervisning. Vi tar upp alla möjliga typer av frågor: hur man bäst lär ut yoga till någon som är skadad, hur man assisterar på bästa sätt, hur man bäst guidar eleverna in i olika positioner och så vidare. Det handlar om att hela tiden fylla på sin kunskapskopp, och samtidigt dricka ur den – det vill säga undervisa i praktiken – så att man alltid har plats att fylla på med ny kunskap.
VIKTIGT ATT SPRIDA KUNSKAPEN
Vi befinner oss på många sätt i yogans gyllene tidsålder, och att kunskapen förs vidare är otroligt viktigt menar Michael:
– De gamla mästarna som B.K.S. Iyengar och K. Pattabhi Jois finns ju inte längre bland oss, men det gör däremot de som faktiskt har yogat direkt för dem. Deras första elever finns ju fortfarande i livet och är många gånger fortfarande verksamma, så det finns ju enorma källor till kunskap därute. Meditationsgurun Maharishi Mahesh Yogi som lagt grunden till mycket av hur meditationstraditionen ser ut i västvärlden gick bort för drygt tio år sedan, men hans elev Thom Knoles går nu i hans fotspår och för vidare hans kunskaper.
Men det går inte bara att läsa böcker.
– Vi kan lära oss fantastiskt mycket av olika människor, och vi fortsätter lära oss när vi delar kunskapen vidare. Det är viktigt att yogans härkomst får finnas kvar och att det inte blir några luckor i kunskapen på grund av att vissa grupper till exempel vill hålla yogan för sig själva. Att tappa kunskapen vore en fruktansvärd synd!
Elena Brower och Rod Stryker är två yogalärare som har betytt mycket för Michaels utveckling, och han framhåller också vikten av att fortsätta lära hela livet. För hans egen del är det också viktigt att hålla yogan i form av affärsverksamhet så äkta som möjligt:
– Idag vill många synas med yogan i affärssammanhang, men allt sådant faller om det inte finns en botten av äkthet i det hela. Yoga får inte bara bli en marknadsföringsgrej, och som yogalärare är det viktigt att behålla sin integritet i den här typen av samarbeten.
Michael menar att det idag finns många olika sätt att verka som yogalärare, och att det många gånger handlar om att välja vilken väg man ska gå:
– Vissa vill göra sig ett namn och stå på stora scener över hela världen, andra vill bli kända för sin asanapraktik. Via sociala medier går det att nå ut till mängder av följare idag, men det gäller som sagt att veta vad man vill.
För Michael är det själva undervisandet som är det viktiga. Han har sin bakgrund i Nya Zeeland, Australien och Los Angeles och har med åren kunnat bygga upp en världsomspännande community i samband med att han rest världen runt och undervisat på event som Yoga Games, Prana Festival och Wanderlust.
BANBRYTANDE BOYS OF YOGA
Många har kanske lärt känna Michael via hans projekt Boys of Yoga som såg dagens ljus 2015 med syftet att förändra mäns syn på yoga. Sedan dess har yogans popularitet växt lavinartat och allt fler män har börjat intressera sig för yoga på allvar.
– Vi lever alla i ett väldigt stressat och upptaget samhälle idag, och jag tror att många män försöker hitta ett hållbart sätt att hantera detta. Det vi har velat göra med Boys of Yoga är att skapa ett samtal om det här för att på så vis visa på yogan som en möjlig väg ut ur stressen, att män ska känna att de också har tillåtelse att vistas i yogarummet, att alla känner att de har rätt att vara där. Ju mer vi pratar om det, desto lättare blir det.
Boys of Yogas approach till yogan är att man ser på den som något som kan vara värdefullt för alla.
– Män är mer medvetna idag och har lärt sig använda yoga som skadeförebyggande åtgärd för att ta ett exempel. Tidigare när jag höll klasser så gick det kanske fyra män på 100 kvinnor, men nu är ofta en femtedel av klassdeltagarna män. Det här återspeglas även i yogalärarutbildningarna där nu även allt fler män dyker upp.
Idag ser man också fler tonåringar och barn utöva yoga på ett väldigt naturligt sätt.
– Det handlar om att undervisa nästa generations yogis, och eftersom de är uppväxta med YouTube så är det språket som måste få tala. Elena Browers 11-årige son Jonah är till exempel med i min bok. Yogan måste stötta livet i det samhälle vi lever i idag, det finns ingen poäng i att bevara traditioner bara för att, säger Michael om att man inom vissa yogakretsar tenderar att bli väldigt protektionistisk när det gäller vissa stilar.
– Jag vill inte förespråka en viss typ av yoga, alla former av yoga som får människor att knyta an till sig själva och varandra är relevanta för mig. Det här innebär ju att vissa yogaformer hamnar på en naturlig tillbakagång, om de till exempel innebär väldigt strikta levnadsregler som inte går att applicera på vårt moderna sätt att leva. Det behövs en praktik som stöttar den verkliga världen.
LIKA NATURLIGT SOM LÖPNING
Michaels mål är att yoga ska bli lika vanligt som löpning, bland både män och kvinnor. Det är också därför han väljer att hålla klasser på festivaler och stora event som Yoga Games, dit det inte bara är initierade yogis som kommer. Förra våren kom han även ut med boken Sit Down, Be Quiet, en guide till modern yoga och hur man kan leva medvetet i den verkliga världen.
– Jag vill att den yoga jag står för ska fungera för vanliga människor och vara relevant för deras liv. Jag vill stå för något som människor kan knyta an till.
Ett annat av Michaels hjärteprojekt är Just Breathe, Londons första mindfulness-community. Inriktningen för Just Breathe är samma som Michaels inställning till yoga – här handlar det om mindfulness och meditation anpassat till den verkliga världen. Inom ramen för Just Breathe anordnas varje månad event, workshops, meditationskvällar och stora sammankomster med syftet att föra ut mindfulness till massorna och vrida ner volymen på vardagskaoset. Michael berättar att de ledda meditationerna har drag av spoken word och poesi. Inte sällan utförs de till musik.
– Det blir en väldigt speciell stämning när tusentals människor mediterar tillsammans och fokuserat riktar uppmärksamheten mot en gemensam sak eller person, säger Michael om Just Breathe som även finns som app.
Michael har flera resor på sin agenda framöver – Singapore, Bali, New York. Han skriver även på sin andra bok.
– Allt för att stötta yoga-communityt! Jag vill fortsätta dela med mig av en yoga som är relevant för den verkliga världen.
Men vad gör han för att själv koppla av, han som ger så mycket till andra?
– Då och då tar jag en vecka helt för mig själv. Det fungerar inte att bara ge och ge. Privat är jag ganska tillbakadragen så jag behöver tid för mig själv där jag läser böcker och hänger med folk som inte ingår i yogasfären. Det är viktigt det där, att glida ut och in ur olika världar för att skapa utrymme för sig själv.
Text: Sara Valfridsson
LÄS OCKSÅ: Möt Michael James Wong – mannen bakom Boys of Yoga
LÄS OCKSÅ: “En coach behöver en coach. En utbildare behöver utbildning.”
