Yoga World
Annons
Annons
Möt

Yogan räddade Hans liv

68-åriga Hans Rutgersson från Hönö utanför Göteborg drabbades av en stroke i Thailand. Av läkarna fick han senare höra att det var yogan han hade att tacka för sitt liv. Här är hans egen berättelse.

Med en gudomlig tacksamhet över livet och de människor som står mig nära tänker jag tillbaka på vår senaste resa till Thailand i början av året. En resa som kom att förändra mitt liv och se mina goda vänners betydelse när man behöver dem som mest i en svår situation. Det var också en resa som återigen påmint mig om hur viktigt det är att leva i nuet och fånga dagen.

Min fru Annette och jag reste tillsammans med några vänner till Hua Hin i Thailand. Vi har varit i Thailand många gånger men inte i just Hua Hin, där vi nu hade hyrt ett hus med pool ungefär sju kilometer utanför centrum uppe i bergen. Den här resan har jag redan nu lagt bakom mig då den började med en veckas regn, stundtals var det skyfall med blixtar, åska och översvämningar. Ibland får jag ont i huvudet vid åskväder och trodde att orsaken till de senaste dagarnas huvudvärk var just vädret.

Den 16 januari var det vackert väder och vi tog mopederna ner till stranden, men nere vid stranden kände jag lite pirr och domningar i min högra hand. Jag har känt så tidigare då jag haft mycket problem med triggerpunkterna vid axlar och skuldror, så det var inget jag fäste mig vid. Vi var på stranden under dagen och när vi skulle köra hem så tyckte Annette att färden gick lite ryckigt eftersom jag inte riktigt kunde hålla om gashandtaget. När vi kom hem tog jag en het dusch för att få det att släppa i armen. Jag var precis färdig och skulle ta på mig kalsongerna när högerhanden inte ville göra det hjärnan sa att den skulle göra. Nu var katastrofen ett faktum, jag fick ett massivt krampanfall och fördes med ambulans i ilfart till Bangkok Hospital i Hua Hin.

VAD VAR DET FÖR FEL?
Jag har fått berättat för mig om de resurser som sattes in: två ambulanser, en läkare, flera sjuksköterskor och den effektiva ambulanspersonalen. Deras arbete på plats för att ge mig den allra bästa vård var helt otroligt. Fyrtio minuter efter att krampen startade fördes jag in på sjukhusets traumacenter. En imponerande tid med tanke på rådande rusningstrafik och avståndet till sjukhuset.

Direkt när jag kom in på sjukhuset fördes jag in för att göra en skiktröntgen på hjärnan. Under tiden ringde Annette till våra döttrar Lisa och Erica hemma i Sverige. På röntgen kunde man se att jag hade fått en mindre blödning i hjärnan. Jag lades in på intensivvårdsavdelningen för fortsatt traumavård och utredning. Efter några timmar godkände SOS Köpenhamn och vårt försäkringsbolag kostnaderna för magnetröntgen och övrig vård under min sjukhusvistelse. Sent på kvällen tyckte akutläkaren Chanatip Ponglorpisit att Annette borde åka hem och försöka sova.

Jag låg nu på båren och var mer eller mindre medvetslös men kommer ihåg att munhåla och svalg kändes som ett läskpapper. Jag hade svårt att svälja och att få luft. Sjukhuspersonalen la mig med huvudet fixerat mellan två skivor och täckte mitt ansikte med en plasthuv med öppning för näsa och mun. Jag kände paniken och ville ha vatten då jag var så torr i luftvägarna men kunde inte förmedla mig i mitt tillstånd. Minnena från en övning under min tid som rökdykare på Räddningstjänsten, då jag fick ett luftstopp i andningsmasken, kom över mig.

Hans tränar yoga minst två gånger i veckan.

YOGAANDNING HJÄLPTE
På ett euforiskt sätt gled tankarna på yogans prana in i mitt medvetande. ”Andas” sa den till mig. Tanken på inandningens Sat och utandningens Nam förde mig in i meditation. Jag upplevde ett otroligt lugn och kände att jag försvann in i en annan värld, när min kropp fördes in i röret till magnetröntgenkamerans dunkande arbete runt mitt huvud.

Tolv timmar framåt är mitt tillstånd stabilt och jag blir diagnosticerad med sinustrombos. Diagnosen innebär att man får små tromboser (blodproppar, reds. anm.) i hjärnans vener. På min magnetröntgen kunde man se upp emot 30 stycken. Detta är en väldigt ovanlig diagnos, som oftast drabbar yngre kvinnor som äter p-piller.

Annons
Annons

När Annette kom på förmiddagen var jag lite piggare och skulle få prova att äta lite soppa till lunch. Jag hade även varit uppe på en liten promenad med droppställning tillsammans med en sköterska i korridoren på IVA. Sjuksköterskan hjälpte mig upp i sängen för att jag skulle kunna äta lunch. I samma stund som jag sträckte mig efter skeden kände jag att armen började rycka och att fingrarna inte ville göra det som hjärnan sa. Jag bad Annette  flytta brickan och efter det förlorade jag medvetandet. Detta krampanfall är mycket kraftigare än det jag fått dagen innan. Jag slutar andas och man hjälper mig med andningen via Rubens blåsa (en typ av andningsballong, reds. anm.).

Klockan är nu 12.00 i Thailand och 6.00 på morgonen hemma i Sverige och mitt i detta scenario ringer min dotter Lisa för att höra hur det är med mig, men det enda hon hör är Annette som skriker på hjälp!

PANIKRESA FRÅN SVERIGE
Hemma i Sverige släpper nu våra döttrar allt de har i sina händer och lämnar familjer, våra sex barnbarn, arbete och studier för att ta sig till Landvetter flygplats. På bilfärjan över till fastlandet bokar Lisas man David flygbiljetter till Arlanda samtidigt som Anders, Ericas man, lämnar alla barnen på dagis. När de anländer till Arlanda får de reda på vilket flyg de ska med till Bangkok, vilket David ordnat under deras flygning.

Efter mitt andra krampanfall skickas jag direkt upp på en ny röntgen där man ser att en av tromboserna har gett mig ytterligare en stroke. Jag får efter detta en aggressivare medicinsk behandling och tvingas stanna kvar på intensivvårdsavdelningen. Ett dygn senare kommer våra två döttrar ner till sjukhuset i Hua Hin för att stötta oss i denna svåra situation.

Dagen efter börjar mitt tillstånd att förbättras, jag klarar av att gå till toaletten själv och får nu börja med fysioterapi. Det är nu jag känner att livet återvänder. För varje dag blir styrkan i kropp och själ allt starkare och jag finner en inre harmoni i att jag klarar detta.

Efter fyra dagar på intensivvårdsavdelningen får så jag komma till en vanlig vårdavdelning. Min fysioterapeut Pir Maii kör hårt med mig två gånger om dagen, men den sista dagen innan det är dags att köra mig till ambulansflyget byter vi roller. Pir Maii har för några månader sedan börjat utöva yoga i en studio inne i Hua Hin, så jag tipsar henne om vad hon ska tänka på i vissa asanas.

Hans på sjukhuset i Hua Hin.

ETT MEDICINSKT MIRAKEL
Jag flygs från Hua Hin till Landvetter där jag landar mitt i natten mellan den 24 och 25 januari. På eftermiddagen den 25 januari kommer arbetsterapeut, fysioterapeut och logoped för att se hur mycket rehabträning jag kommer att behöva. Logopeden lyssnar på mitt tal och ber mig uttala vissa krångliga ord, vilket jag klarar. De andra kontrollerar balansen och hur jag klarar av att gå i trappor. De anser att jag har både styrkan, koordinationen och balansen inbyggd i min kropp genom yogan. De bedömer att de inte kan tillföra något mer utan säger bara: ”Du fixar din rehabilitering själv, så fortsätt med yogan.”

Dagen efter får jag göra en ny datortomografi med kontrastvätska och min neurologläkare på Sahlgrenska förklarar att jag ska få reda på resultatet av röntgenbilderna dagen efter då hon först vill kontrollera dem tillsammans med en röntgenläkare.

Fredagen den 27 januari blir jag utskriven från neurologen på SS och min familj kommer för att hämta mig. Vi får vänta en liten stund innan min läkare kommer med röntgenutlåtandet. Efter några minuter kommer hon in med ett stort leende och säger att jag är ett medicinskt mirakel. Under sitt långa yrkesliv som neurologläkare har hon aldrig varit med om något liknande!

Röntgensvaret visar nämligen att blödningen helt har försvunnit och att infarkten inte längre syns, samt att tromboserna i hjärnans vener nästan helt har försvunnit.  Det är mer eller mindre en friskförklaring jag får, men till återbesöket i sommar ska jag medicinera med blodförtunnande och kramplösande medicin.

ETT NYTT LIV
Att yogan skulle komma att rädda mitt liv har sin förklaring 16 år tillbaka i tiden. Under en hektisk period av mitt liv där det var 50-årsfest, byte av värmesystem i vårt hus, rökdykartest på arbetet på Räddningstjänsten och så skulle vår båt upp på land för vinterförvaring. Allt detta skedde under september månad. Lördagen den 1 oktober var vi på en trevlig danskväll på grannön Hälsö med mycket bugg under hela kvällen. När jag på söndagsmorgonen skulle ta mig ur sängen var det som om alla muskler i min kropp hade träningsvärk. Hela kroppen hade hamnat i en låst position, jag kunde knappt gå eller lyfta mina armar. Jag var så svag i armarna att jag inte kunde lyfta upp en tallrik eller ta på mig kläderna själv. Det värsta var när Erica la vårt första barnbarn Oliver, som då vägde 3 300 gram, i min famn och jag inte orkade hålla honom mer än en minut.

Jag skickades runt till olika medicinska utredningar på Sahlgrenska sjukhuset, men läkarna kunde inte hitta orsaken till mitt tillstånd. I slutet av min sjukskrivning kontaktades jag av en professor som läst  igenom alla mina journaler och kommit fram till att jag ”fysiskt” gått in i väggen. Efter mycket sjukgymnastik och vattengympa i 35-gradigt vatten kom jag tillbaka som brandman till mitt lag igen efter att ha varit sjukskriven i 17 månader.

På mina lediga dagar började jag träna på ett nyöppnat gym på Hönö. Genom Annette som hade börjat träna yoga kom jag så i kontakt med yogan på hösten 2007 och min blivande yogamentor Ann-Kristin Nilsson som startat Yoga 24 med iyengaryoga ute på våra öar.

Yogan hjälpte mig att få igång min kropp både fysiskt och mentalt. Jag har nu tränat iyengaryoga regelbundet, kombinerat med styrketräning, sedan dess och min kropp är i god form efter allt som hänt. Tyvärr lämnade Ann-Kristin vår ö för att flytta in till Göteborg, och Annette och jag har nu istället börjat träna yinyoga på Nordic Wellness Hönö. Vår nya mentor är Annica Wahlbäck, en ödmjuk och underbart hängiven yinyogainstruktör. Vi känner att yinyoga, där man tänjer ut i olika asanas under flera minuter, passar oss bra. De dagar vi inte tränar på Nordic Wellness kan vi ta fram yogamattan hemma och sätta på CD-skivan med Malin Berghagen och Göran Boll för lite mjuk yoga.

Hans yogaresa tog sin början för 16 år sedan.

YOGAN RÄDDADE MITT LIV
Den 30 januari 2017, 14 dagar efter mitt trauma i Thailand, var jag åter på yogamattan och tränade i 90 minuter nere på Nordic Wellness. Det var en underbart skön känsla att vara på mattan igen! Jag hade en otrolig tur på många sätt under min vistelse på Bangkok Hospital i Hua Hin, där min läkare Nitipong Prapanbandit berättade att jag dragit vinstlotten under de nio dagar jag låg på sjukhuset. Jag var den enda av de utländska turisterna som varit inlagda för svåra trauman som överlevde. Men han tillade också att jag klarade mig tack vare yogan och att jag hade den goda fysiska och mentala styrkan som yogan ger. Även de svenska läkarna var eniga med sina kollegor i Thailand om att min goda fysik från yogan räddade mitt liv.

Text Hans Rutgersson Foto Kent Gunnarsmo, Annette Rutgersson, privat

LÄS OCKSÅ: Man vet att man är yogi…

LÄS OCKSÅ: Holistisk yoga med Ulrika “Ullis” Karlsson

Sara Valfridsson

Sara Valfridsson

Chefredaktör
sara.valfridsson@dohi.se 0470-76 24 00

2 kommentarer

  1. Som en av hans döttrar tackar även jag yogan för min pappas liv. Efter 15 timmars oändlig resa efter pappas andra stroke och krapanfall anlände jag o min syster till intensiven på Bangkok hospital i Hua Hin… Där låg mina store starke brandman pappa och såg så svag ut. När vi kramades lättade han sin oro och viskade tyst hur rädd han var…. Aldrig hade jag trott att han några dagar senare skulle yoga med sin sjukgymnast. Tacksam är bara förnamnet… NAMASTE/ Hans dotter Erica

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.