I varje nummer av Yoga World svarar yogaläraren Veronica ”Vevve” Jäderlund på läsarnas frågor – maila in din fråga och håll utkik efter svaret här, i tidningen eller i bloggen.
Vill du hellre läsa yogafrågan i tidningen? Beställ den på tidningardirekt.se.
FRÅGA:
Jag har några frågor om höfter och yoga. Man läser mycket om positioner som ska öppna höfterna och att det ska släppa känslor som vi lagrar där. Vad menas med att känslorna sitter där och måste jag öppna höfterna för att bli bra på yoga? Det kan vara skönt att stretcha höfterna, men ibland känner jag mig trött efter och lite ostabil, är det farligt? Förlåt om det blir för många frågor men jag yogar online och kan inte fråga någon lärare.
SVAR:
Du ställer många bra frågor, och berör ett ämne som jag gärna pratar länge om. Men jag ska försöka hålla en röd tråd i mitt svar så att du blir lite klokare. Vi börjar med påståendet om att våra känslor sätter sig i våra höfter. Det finns flera ursprung till detta påstående, och en av de förklaringar jag hittat under åren är att det sakrala nervplexat finns här. Detta innebär att vi har väldigt många känselnerver som uppfattar signaler i detta område, men också många motoriska nerver som aktiverar musklerna här. I höften är också våra två första chakran placerade, chakran som vi kopplar till bland annat känslor som skam, sexualitet, grundning och bekräftelse.
Nervplexat anses också av många vara bryggan mellan det västerländska och österländska, och förklara chakranas placering. Detta befästs ännu mer eftersom att vi när vi upplever trauma eller skam spänner musklerna i detta område medvetet eller omedvetet. Teorin är att vi på det viset lagrar känslor. När vi sen då stretchar, eller öppnar, släpper vi de spänningarna och känslorna som orsakade och även följde med spänningarna. Yogan är tänkt som ett verktyg att använda för att hjälpa oss möta oss själva, i vår personliga utveckling. Då vill vi se våra känslor och släppa taget, och det kan vara en del i varför vi ser sådant stort fokus på höftöppnande positioner.
Detta i kombination med att det i många yogaskolor finns en, enligt mig totalt felaktig, bild av att öppna höfter skulle vara direkt kopplat till hur långt man kommit i sin personliga utveckling eller nått någon form av upplysthet. Denna förvrängda övertygelse är delvis rotad i Hatha Yoga Pradipika där många tolkat att enbart de visaste männen som blivit just upplysta kan sitta i lotusposition – en position som kräver oerhört öppna höfter. Och en position som vi idag vet att en stor del av befolkningen aldrig kommer att kunna göra, eftersom deras höfter är byggda på ett visst sätt. Samtidigt som en del kan komma ner i lotusställning trots att de aldrig mediterat eller yogat, och trots att de är hemska människor. Vilket stärker min övertygelse om att denna position på inget sätt är kopplad till upplysning.
De gamla delarna av yogan hade inte den kunskap om anatomi som vi har idag, de fokuserade helt på det filosofiska och energiarbetet. Detta har delvis lett till att många lärare och självutnämnda gurus satt en kroppslig standard som tvingar in folks kroppar i ohållbara positioner med löften om spirituell framgång. Som mitt svar redan avslöjat är jag aningen skeptisk till romantiseringen av höftöppnare. Absolut, stelhet eller hämmat rörelseomfång är inte optimalt, det kan leda till kompensationsmönster eller stagnerad prana (livskraft). Och vi får inte glömma att nämna att många gör så mycket höftöppnande positioner för att, precis som du själv är inne på, det känns skönt.
Så uppenbarligen längtar kroppen efter att ta ut rörelserna. Men för att detta ska ske på ett hållbart sätt så att vi kan fortsätta röra oss starkt och smärtfritt i flera år framöver, skulle jag hellre se att vi kombinerade styrka och rörlighet när vi gör asanas (yogapositioner). Oavsett om vi pratar höftfokus eller resten av kroppen. Detta kommer möjliggöra flödet av prana, ökat rörelseomfång och stabilitet i det rörelseomfånget så att du kan göra det om och om igen. Detta tror jag också kommer hjälpa dig Annelie så att du inte känner dig ostabil efter att du har jobbat med höfterna. Men jag kan inte lova att du inte känner dig trött. Om området är ovant att arbeta blir det gärna trött när vi kopplar på det.
Mitt sista svar är: nej, du behöver inte ha öppna höfter för att bli bra på yoga. Yoga är så mycket mer än positionerna, och det går inte att mäta om någon är bra eller dålig på yoga. Om du menar att du vill ha tillgång till att utforska de mer fysiska positionerna kommer du behöva arbeta upp rörlighet, och styrka, i höfterna. Men detta speglar på inget vis din inre resa.
LÄS MER: Yogalärare som säger olika saker
LÄS MER: Snarkande yogisar
