Yoga Worlds bloggare Veronica Jäderlund berättar om vad yoga i vardagen innebär för henne och vad hon anser förväntas av den moderna yogaläraren i ett samhälle där yoga kan betyda så många olika saker.
Veronica ”Vevve” Jäderlund är ett välkänt ansikte för Yoga World-läsarna. Hon har varit med sedan första numret och väglett oss i positioner, gett tekniktips och svarat på frågor. Det som blivit hennes kännetecken är bubblande glädje, starka klasser som berör på djupet och som har stark anatomisk koppling. Men hur upptäckte hon yoga?
– Jag har verkligen försökt komma på det. Jag kommer inte ihåg hur jag först hörde talas om det men jag minns att det var något som lockade mig att börja med yoga redan som 16-åring. Jag provade olika stilar och lärare tills jag fastnade för ashtangayoga. Idag känns det ganska självklart att jag som älskade högt tempo och att svettas behövde just ashtanga för att fokusera och stanna upp. Från början handlade yoga bara om det fysiska för mig, jag ville ha mindre ont och bli vig. Sedan gick jag på en heldagsyogaworkshop för att lära mig mer om grunderna och det var som att någon satte ord på tankar jag haft så länge, om hur allt hörde ihop. Yogafilosofin gav mig ett sammanhang att utforska tankar jag nosat på.
Efter ett tag kände sig Veronica begränsad med ashtangayoga, det blev för repetitivt och hon längtade efter variation. I sin praktik idag varierar hon mellan flödande yoga, lugnare yoga, pranayamaövningar, löpning och skivstångsträning. Hon förklarar att hon är trött på att folk ska lägga sig i andras praktik, eller begränsa vad yoga kan vara eller ska innebära:
– Ju mer jag lärt mig om yogans historia har jag insett att den inte kommer från en viss plats, den har aldrig sett ut på ett visst sätt utan hela tiden utvecklats och förändrats. Det har gjort att jag vågat lita på att yogan kan se ut precis hur som helst i mitt liv. Det pratas ofta om yoga utanför mattan, för mig är det inte att leva i yogakläder eller stå på händerna på kontoret (även om det såklart händer). Snarare handlar det om att hitta sätt att applicera det jag lär mig om mig själv på mattan i möten med andra. Hur jag kan bli mer uppmärksam på mina mönster och vanor för att aktivt bestämma om jag vill fortsätta med dem, eller släppa taget om dem. För mig är det målet. När vissa pratar om att man för att vara en riktig yogi måste praktisera varje dag har de enligt mig missat poängen. Yoga i sig är inte målet, från början var det ett verktyg för hur du skulle undvika att bli pånyttfödd. Något som bara utövades av män i grottor. Idag ser det inte ut så, säger Veronica och förklarar att yoga idag utövas av utbrända som behöver återhämta sig, löpare som vill vara skadefria, nyfikna som vill hitta spirituell vägledning och lekfulla som vill stå på händerna.
– Det finns så många olika aspekter, och när vi pratar om vad som är eller inte är yoga skapar vi bara schismer och ökar polariseringen. Släpp det och tillåt yogan att ta den form den behöver för var och en utifrån individuella behov och förutsättningar. Sju dagar i veckan eller två. Nittio minuter åt gången eller tio. Utan måsten eller pekpinnar.
Med den utgångspunkten är Veronica övertygad om att yoga kan nå alla. Och den blir för alla just när vi tillåter den att ta olika former:
– Från början var inte yoga för alla, det var inte tänkt att fungera som rehabilitering eller terapi, det var stenhård meditation som gällde och att bända in kroppen i lotus. Idag har det utvecklats så många olika stilar som utgår från grunden och sedan bygger vidare för att verka i en specifik riktning.
YOGA UTIFRÅN ETT ANATOMISKT PERSPEKTIV, FÖR EN HÅLLBAR KROPP
Med tolv års erfarenhet som gruppträningsinstruktör, personlig tränare och yogalärare har Veronica hunnit se många kroppar i rörelse, och fått förståelse för deras olika behov. Nyligen började hon studera idrottsmedicin som ett steg mot att få ännu större förståelse för kroppen:
– Jag lämnade ashtangayogan eftersom det blev för monotont. Längtan att variera mig i kombination med mitt intresse för kroppen, hälsa och funktionell anatomi gjorde att det inte kändes relevant eller optimalt att göra samma sak hela tiden. Idag efter flera års studier på högskola och universitet, samt egenutforskande på mattan, vet jag att min intuition hade rätt. Kroppen mår bäst av variation, att varva yoga med annan fysisk träning. Långsamma rörelser och snabba, stötar och mjukhet. Jag kände ju det själv men ville ha belägg för det jag lärde ut och det var därför jag började plugga för några år sedan, och varför jag nu sätter mig i skolbänken igen.
Veronica menar att många yogalärare som lär ut anatomi har lärt sig det av andra yogalärare:
– Det blir som en kopia av en kopia och så fastnar yogakunskapen i tanken att yogaanatomi skulle skilja sig från ”vanlig” anatomi. Därför fortsätter det att läggas stort fokus på psoas och fascia, delar som absolut är viktiga men det finns så mycket mer att lära sig om hur allt kopplas ihop och spelar roll. Och det är vad jag försöker få eleverna på mina yogalärarutbildningar att förstå. För när det landar kan vi möta yogisarna som kommer till våra klasser utifrån deras behov, istället för att tvinga in dem i något från ett förlegat estetiskt perspektiv.
LÄS OCKSÅ: “Det är i de svettiga flödena jag upplever bliss”
UTBILDNING FÖR DEN MODERNA YOGALÄRAREN
Drivet att få lära ut, och ”lyfta nivån på yogalärarutbildningar” som Veronica själv säger, fick henne att skapa en egen yogalärarutbildning som berörde alla de aspekter som hon ansåg att moderna yogalärare behövde för att vara redo att möta elever som har olika förutsättningar och mål:
– Grunden i allt jag lär ut kommer ur det jag själv upptäckt i min praktik eller hos mina elever, sedan lutar jag mig mot konkret vetenskap och yogafilosofi för att se om det går att applicera på fler. Det här säger väst, vetenskapen, och så här möter den öst och yogafilosofin. För det är det coolaste för mig. Att se hur de två bekräftar varandra och vävs ihop. Utifrån det trycker jag mycket på ifrågasättande och kritiskt tänkande, för det görs så väldigt många konstiga, bombastiska påståenden i yogavärlden. Och eftersom många snabbt märker att yoga är oerhört kraftfullt vill man gärna tro på mer magi, så man bara följer med.
Veronica menar att man som yogalärare behöver vara kritisk till vad som sprids vidare, och ta ansvar för att inte vilseleda sina elever.
– Med det menar jag inte att du inte får tro på eller tala om chakran eller yogamyter, utan att du behöver ha insikt och ödmjukhet om att du faktiskt inte kan allt som dina elever kommer komma till dig om i sitt sökande efter svar. Som ny yogalärare kanske du idag hyr gympasal och håller klass i, eller börjar på gym eller studio. Såklart finns det även andra sätt, men vilka elever du kommer möta varierar. De kommer till dig med ont i kroppen, kanske har de aldrig rört sig och så ska du vägleda dem. Jag menar inte att avskräcka, vi måste alla börja någonstans, men jag kände ett behov av att erbjuda en utbildning som gav bra grund till yogalärare som har de här förutsättningarna och därför skapade jag Everyday Yoga School. Det finns några bra utbildningar där ute, men också de som är halvdana, för att inte säga usla. Min ståndpunkt är att de som går yogalärarutbildningar har investerat tid och pengar för att lära sig bygga klasser och möta elever, samt få en stabil bas att bygga vidare från. Ingen utbildning kan ge allt, det finns så mycket att lära sig. Men jag strävar mot att ge konkreta verktyg och en bred bas som gör att eleverna får smaka på allt, och skapar sig självständighet i hur de ska utforska vidare. För det kommer i sin tur sprida sig vidare till deras elever som då kan förstå att det inte finns ett rätt sätt att yoga. Och det är mitt mål, att alla ska släppa kraven på sig själva att yoga på ett visst sätt, och bara göra sin grej med det.
Foto: Sassa Asli
LÄS OCKSÅ: Så hjälper hand- och fotlåset din praktik
LÄS OCKSÅ: Så gör du framåtfällningar
