Sianna Sherman är en amerikansk yogalärare som är erkänd för sin otroliga förmåga att berätta yogasagor och väva in teman under sina klasser – något hon gärna delar med sig av till Yoga Worlds läsare.
Jag har följt Sianna ett tag just eftersom jag dragits till hennes fenomenala förmåga att berätta sagor. Jag träffar henne i samband med en workshop i Köpenhamn, och väl på plats hinner hon knappt sätta sig ner innan hon drar igång i fullskaligt tempo. Hon berättar om sin bakgrund, att hon alltid älskat sagor. Om sin tid med druider, shamaner, keltiska präster, aboriginer och hur de visat henne att sagoberättande är en av de äldsta delarna av människans tradition, oavsett var på jorden vi kommer ifrån.
Sienna delar sagor från några av de äldsta texterna såsom Rig Veda och Upanishaderna, samtidigt som hon i förbifarten kryddar med detaljer ur några av de klassiska yogasagorna. Frenetiskt försöker jag få ner allt på papper tills jag inser att de elever som studerat för henne förut av erfarenhet redan tagit fram mobilen och spelar in allt.
SAGORNA FINNS I VÅRA KROPPAR
Under helgen går vi igenom tre huvudteman: Agni, Soma och Fenix. Agni är den inre elden, den evolutionära gnistan av uppvaknande. Inom ayurvedan nämns den ofta i samband med matsmältning men som alltid har ett ord flera innebörder, karaktärsdrag och syften. Soma är nektar, gudarnas ambrosia. Sagan om fågeln Fenix berättar hur den släpper sina fjädrar, släpper taget om det den inte behöver. När stunden är inne brinner den upp för att återfödas som en starkare version av sig själv.
Varje klass börjar med att hon ingående berättar om det aktuella temat som sedan övergår i ett svettigt vinyasaflöde. När jag frågar Sianna om hennes kärlek till sagor och att göra dem till en del av klasserna berättar hon om människans sagotraditioner. Ursprungligen skrevs de inte ner, de verbaliserades, lyssnades, landade i kroppen, återberättades, delades genom sång och dans. Sagan var inte bara i huvudet, utan landade i kroppen och hon betonar verkligen det engelska ordet ”re – member”, att det är via kroppen vi kommer ihåg, vet, där vårt minne sitter.
– Allt är som en väv, hjärta, andetag, linjering. Delarna är där för att tjäna varandra, inte som separata bitar. När vi väver in tema kopplar vi samman huvud och kropp. Himmel och jord. Det fysiska med det subtila. Att berätta sagor och sjunga är sätt att läka det som hänt genom generationer. Det är vad jag vill skapa och påminna om under mina klasser. Sagorna innehåller arketyper som alla finns inom oss, oavsett om det är sagans hjälte eller bov. De gör oss medvetna om vår egen resa som är kantad av utmaningar. Händelser som vi kan välja att bli offer för, eller stärkas av. Det är vårt val.
SÅ VÄVER DU IN ETT TEMA
Vi har alla upplevt de där klasserna som berör oss på djupet, där det känts som att det funnits en röd tråd. Jag minns också hur det i början var fullt upp med att ens komma ihåg vilken nästa position var, eller få rätt kroppsdel till rätt plats. Med tiden blir instruktionerna tydligare, mer precisa och då finns det tid över till att prata om temat.
– När vi utbildar via Rasa Yoga School börjar vi med att väva in teman direkt, för att det ska bli naturligt. Jag har märkt att det är ett sätt att förmedla yogafilosofi på ett sätt som känns mer levande och kreativt. Det blir lättare för eleverna att skapa kontakt med den spirituella delen av praktiken. Temat hjälper till att införliva positionen från insidan, så yogan inte blir så mekanisk eller låst till ett dogma. När läraren istället vågar använda sig av teman i sina klasser kommer elevernas hjärtan att öppnas. Självklart görs det på olika nivåer beroende på hur erfaren läraren är, men alla kan väva in teman när de lär ut.
Det handlar om att träna, träna, träna, samt komma ihåg att verkligen väva in temat under klassens gång så att det inte blir att du berättar om intentionen i början av klassen och när du lägger eleverna ner i savasana hänvisar till ”det var det här jag menade i början”.
Sianna förklarar att ett bra tillfälle att bjuda in temat under klassen är när du märker att det blir för biomekaniskt och vill få eleverna att vända blicken inåt. Komma ner från huvudet, in i kroppen. Eller när energin på klassen sjunker och du vill höja den.
– För dig som lärare handlar det om att vara närvarande när du lär ut. Att bli medveten om vad du säger. Det är så lätt att instruera på autopilot. Träna på att känna dina ord och minnas din intention med klassen.
PRAKTISERA MED ÖDMJUKHET
Sianna avslutar vår intervju med några ord riktade till alla lärare:
– Vi lärare måste fortsätta återvända till vår egen praktik på ett ödmjukt sätt, och minnas vad det är vi tjänar, minnas vårt syfte med att lära ut. Samtidigt stärker vi kärlet som är vår kropp, kärlet som samlar och sprider kärlek så att vi kan tjäna i kärlekens namn och möjliggöra en nya era av uppvaknande. Vi på Rasa vill skapa ett community där vi kommer tillsammans och möter varandra med öppenhet istället för att skuldbelägga eller döma varandra. När vi praktiserar ser vi och välkomnar vårt ljus, men också skuggsidor. När vi lär oss att möta dem infinner sig både frihet och kreativ energi. Det är så vi läker oss själva och världen.
Text: Veronica Jäderlund Foto: Udaya Entertainment, Theo & Juliet
LÄS MER: Phoenix Power – res dig från din aska
LÄS MER: Yogasaga
