Vi är ofta snabba med att sätta etiketter på människor och dela in dem i kategorier. Det är ett sätt för oss att göra omvärlden mer begriplig, men hur blir det i längden om vi låter förutfattade meningar ligga till grund för hur vi uppfattar andra?
Samhället delar gärna in oss i fack. Även vi som personer är duktiga på att sätta etiketter på människor vi möter – det är helt enkelt ett sätt för oss att få mer koll på läget och hantera vår omvärld. En del ser mig och ser mitt stjärntecken, Lejonet, en del som en vata- eller ibland faktiskt pitta-personlighet. För några är jag den ”smarta och filosofiska killen”, medan andra säkert skulle kunna beskriva mig som löjlig eller arrogant. Generös i vissas ögon, självisk och girig i andras. Min poäng här är att vi gärna sätter etiketter på varandra, och detta ofta för att vi då kan känna oss mer säkra på oss själva. Problemet här är att vi lever i ett samhälle där allting förändras konstant, så också vi människor, och då kan kategorisering och allt för snabba antaganden om andra leda till att många känner sig begränsade eller orättvist bemötta. Sker det i en parrelation till exempel är det lätt att stereotypa antaganden blir en källa till irritation och gräl.
LÄS OCKSÅ: Show yourself some love
SJÄLVUPPFYLLANDE PROFETIOR
Inom tantra finns det en fras som lyder: ”Den roll du väljer att tilldela någon är den som de i sin tur kommer att spela.” Man skulle kunna säga att när vi är för snabba med att sätta etiketter på andra så tillför vi dem de egenskaperna, oavsett om det är korrekt eller inte. Vi skapar vår egen sanning, för om vi har bestämt oss på förhand för hur vi tror att en annan människa är så är det också så vi kommer att uppfatta henne, och hela tiden söka efter tecken som bekräftar denna bild. Som ett exempel, låt oss säga att du har en kollega (vi kallar henne Anna) som du vid något tillfälle uppfattat som självisk. Om du hela dagarna går runt och tänker ”Anna är så självisk”, så kommer du att i allt som Anna gör och säger söka efter sådant som bekräftar att det stämmer. Det är helt enkelt hjärnans sätt att anpassa sig till omgivningen. Våra ögon inhämtar information via sju olika synapser (kan liknas vid kommunikationsbryggor) och viss information prioriteras mer än annan. Hjärnan väljer i slutändan att ta in den information som den vill, och på så sätt kan våra egna tankar om saker och ting bli till verklighet för oss. Med andra ord, vi väljer i många fall själva (lite för snabbt) vad vi vill se och hur vi vill uppfatta andra.
LÄS OCKSÅ: Släpp taget!
STÄNDIG FÖRÄNDRING
När vi tänker och tror negativt om någon så skickas signaler om detta till vårt nervsystem. När vi möter dem, tänker på dem, hör deras röst, så kan delar av vårt sympatiska nervsystem aktiveras, vilket leder till att pulsen går upp, vi blir mer vaksamma inför vår omgivning, får svårt att slappna av och matsmältningen blir mindre effektiv. Även hållningen påverkas, axlarna åker upp tillöronen, käken spänns och så vidare. Sammantaget sker alltså en mängd dåliga saker i vår kropp när vi tänker negativt om andra. Precis som alla vi andra så är Anna, din kollega som enligt dig är så självisk, en människa som utvecklas och förändras. Kanske kan du nästa gång du möter Anna stanna upp, andas och fråga dig själv: ”Är Anna verkligen självisk hela tiden?” eller ”Skulle Annas familj och vänner verkligen beskriva henne som en egoist?”
Poängen här är att försöka se hur Annas agerande i vissa situationer – som skulle kunna uppfattas som själviskt – har att göra med hur hon är formad som person och hennes tidigare erfarenheter. Det är fullt möjligt att hon beter sig egoistiskt ibland, men hon kan också uppfattas som generös och omtänksam vid andra tillfällen. Nästa gång du tänker tanken att Anna är självisk, försök att sätta dig in i hennes situation och sätt att se på saken – kanske kommer du då att få en ökad förståelse för varför hon reagerar på ett visst sätt. En del av hennes sätt att ibland framstå som självisk kanske sker omedvetet, vilket inte gör henne till en dålig person.
HUR VILL DU ATT ANDRA SKA SE DIG?
I tillståndet av förälskelse är vi väldigt medvetna och helt närvarande i stunden med personen som är föremål för vår attraktion. När hen pratar fokuserar vi inte på annat eller funderar på vad vi ska svara, utan vi lyssnar och tar in orden med hela kroppen och bara är. Detta är ett väldigt vackert tillstånd. Vi ser personens innersta jag, hens rena natur, all glädje, all magi, all oskuldsfullhet. När du väljer att se en människa som hen verkligen är öppnas hjärtat upp, nervsystemet slappnar av, kroppen och blicken mjuknar, tankarna blir klarare och energin mer balanserad. Kraven på prestation sjunker och vårt välbefinnande ökar. Tänk om du kunde vakna varje dag med intentionen att se denna inre skönhet i alla du möter – vilken grej!
Text: Luke Bache
LÄS OCKSÅ: Träna mentalt för att övervinna rädslor och tvivel på yogamattan
LÄS OCKSÅ: Meditation för ökad egenkärlek
