Yoga World
Annons
Annons
Annons
Yoga

Musik eller inte på yogaklassen?

Vad är det för fel på en helt tyst savasana? Eller en helt tyst klass för den delen? Använder du musik när du undervisar i yoga eller tror du på att tiga är guld?

När det kommer till mig själv, så beror det lite på. Jag verkar ha en fot i bägge lägren. Som nybliven yogalärare la jag ner mycket tid och energi på att göra spellistor och hitta de perfekta låtarna till varje klass, men på senare år har det här förändrats. Jag insåg nyligen att under majoriteten av mina nuvarande klasser så spelar jag ingen musik alls. Vid vissa tillfällen har det här varit ett medvetet val, på andra har det berott på omständigheter som att det inte har funnits någon stereo. Under savasana låter jag det däremot alltid vara helt tyst när jag undervisar, i det fallet är jag benhård.

När jag själv går på klasser så gillar jag att yoga till musik, men i slutändan beror det såklart på klassen ifråga. Och under savasana vill jag ha det helt tyst eftersom jag går igång för mycket och blir nästan lite sur om det spelas musik. Men hur kommer det sig att jag fortfarande spelar musik på vissa klasser trots att jag inte gör det på majoriteten av dem? Jag har ingen annan förklaring än att det verkar kännas rätt för just de klasserna. Det är de klasser som jag har kört längst som jag har musik på, så kanske är jag helt enkelt (för) inkörd på att det måste vara musik på dem.

Annons
Annons

Kanske tänker jag också att klassdeltagarna nu förväntar sig att det ska vara musik på just de klasserna, eller så kanske det är jag själv som har svårt att släppa ett upplägg som funkar. Jag kör fasta klasser på ett gym, och en vecka var musikanläggningen sönder så jag fick undervisa utan musik. Jag bad om ursäkt i början av klassen och förklarade att det inte skulle bli någon musik just den här dagen. Soundtracket till klassen blev istället min röst, då och då ackompanjerad av vikter som dundrade i golvet på bodypumpklassen i salen jämte. Efter klassen kom en av mina regelbundna klassdeltagare fram till mig och sa: ”Tänk inte på det där med musiken – du behöver den faktiskt inte.”

Nästa deltagare som kom fram tyckte snarare att det hade känts konstigt utan musik och någon annan tyckte att det inte var detsamma utan de vanliga låtarna (och jag som i hemlighet nojat över att deltagarna skulle tröttna på dem eftersom jag kört samma spellista i evigheter). Min inställning är alltså att när musik används på ett medvetet sätt så kan den vara ett positivt och kraftfullt verktyg i yogapraktiken.

En välplacerad låt kan, på samma sätt som block, klossar, filtar, bolster eller andra redskap, verkligen göra skillnad för en viss position eller sekvens.

Samtidigt är jag medveten om att det för varje deltagare som verkligen älskar att yoga till musik så finns det någon annan som hatar det. Det går inte att göra alla nöjda. Vi kanske helt enkelt ska komma överens om att vi inte är överens?

Text: Paula Hines

LÄS MER: Meditationstips för dig som gillar musik
LÄS MER: Yoga för musiker

Sara Valfridsson

Sara Valfridsson

Chefredaktör
[email protected] 0470-76 24 00

Lämna en kommentar