Snickare, kobonde och yogi – vad har de tre sakerna gemensamt? De beskriver alla tre Daniel Emitslöf, som är uppväxt på en bondgård men som skadade sig under ett jobb som snickare. Det var så han fann vägen till yoga, alternativ medicin, healing och energibalansering.
När Daniel som 18-åring ramlade ner från taket under ett rutinjobb skadade han ryggen och fick diskbråck. Ortopedernas och läkarnas order var att han skulle sluta med all form av fysisk aktivitet. Men som någon som varit fysiskt aktiv hela sitt liv, genom arbete och kampsport, var det inte aktuellt att bli sjukpensionär och stillasittande. Han fortsatte med kampsporten, och fann en kvinna som utförde energibalansering och höll i yogaklasser. Redan vid första yogaklassen kände han att det var där han skulle vara:
– Jag hade karate, qigong och thaiboxning i ryggsäcken som handlade mycket om att utmana mig själv, både fysiskt och mentalt. När jag kände resultaten av healingen och energibalanseringen och hon föreslog att jag skulle börja med yoga tänkte jag att det bara kunde bli bättre. Det började med en yinklass på tisdagen, en poweryoga på torsdagen och ett ännu kraftfullare flöde på söndagen. Efter det var jag fast, och gick tre gånger i veckan i två år. Efter de två åren skulle jag på återbesök hos läkaren för min rygg, och det fanns inte ett tecken av skadan kvar på diskarna. Allt var helt läkt. Nu är min rygg helt bra, även om jag har gjort långt ifrån det de sa. Jag satte mig inte ner, jag fortsatte röra på dig. Tänk om jag hade lyssnat på något utanför mig, istället för att lyssna på min egen kropp. Den skadan, och healingen följt av yoga fick mig att lyssna inåt.
Kombinationen yogi och kobonde
När Daniel började lyssna in insåg han också att han var väldigt öppen för energier, och påverkades lätt av omgivningen, så på inrådan av sin yogalärare anmälde Daniel sig till en workshop för att etablera en kontakt med sin inre guide, genom att måla ut sin energi på en tavla. Där fick han vägledning för att våga agera på sin önskan att utföra yogan, så förra året åkte han till Indian för att göra sin yogalärarutbildning vid Himalaya Yoga i norra Goa. Min bild av yogalärarutbildningar i Indien är att de är mer strikta och följer den traditionella yogaläran, så jag frågar Daniel hur det påverkade hans relation till sina kor, och hur han tycker att det går i linje med den första yama ahimsa; att inte skada:
– Det är många som reagerar på att jag är kobonde, och jag kan förstå att det låter märkligt. Min filosofi är att man inte ska göra andra varelser något ont, men vissa människor och vissa kroppar behöver animalisk föda och min kropp är en av dem. Jag levde på högkvalitativ vegansk kost i Indien men blev så sjuk att läkarna sa att jag var tvungen att äta kött för att min kropp skulle fungera, och det räcker med två, tre mål i veckan. Gällande min djurskötsel så är jag emot den stora djurodlingen där man ser djuren som en industri. Jag har personliga band till alla mina kor och känner dem som individer, som min familj. Jag mediterar nere hos dem och de talar direkt om för mig, genom sitt sätt, om jag har hög eller låg energi. De vägleder mig att ta hand om min kropp när jag har slarvat och jobbat för mycket. De får vara kor, leva ett naturligt liv där de kan vara ute året om och de kan gå in och lägga sig om det är för varmt eller kallt. De har tillgång till foder och rör sig över skog och mark, där de lever det bästa liv de kan tills det avslutas några år tidigare än naturligt.
Gården har gått i arv från farmor och farfar till Daniels föräldrar, som nu äger den medan han driver produktionen. Innan yogan kom in i hans liv hade han bestämt sig för att inte fortsätta med familjetraditionen, men den inre resan gav honom möjligheten att hitta tillbaka till sig själv. Det gjorde att han inte lät sig påverkas av omgivningens tankar om alla eventuella svårigheter som livet som bonde skulle innebära, utan gick ditt hjärtat ledde honom:
– Alla de där åsikterna hade avskräckt mig innan, men med yogan hittade jag vem jag var innerst inne, så jag tog över gården och började köpa in mina dexterkor. Jag driver det lite annorlunda än mina föräldrar, nu är allt helt ekologiskt och krav-certifierat, och jag producerar växter och kött i samklang med naturen. Utöver det håller jag två yogapass i veckan och hoppas att i framtiden kunna minska ner på snickeriet och vara mer på gården. Beroende på vem jag träffar som livskamrat, vilka intressen och vilken filosofi hon har, så finns det visioner om att ha en sorts kursgård med yoga och konferenslokaler i naturen bland djuren.
Kompisen anmälde till bonde söker fru
På tal om framtid och livskamrat så anmälde en kompis Daniel honom till tv-programmet Bonde söker fru, som ringde och ville att han skulle vara med. Daniel själv förklarar att han egentligen inte är så mycket för media, men att det har blivit mycket uppmärksamhet kring kombinationen kobonde och yoga och han ser det som en bra möjlighet att dela sina erfarenheter. Även om programmet inte kändes som rätt ställe att möta sin framtida partner på så insåg Daniel att han inte skulle träffa sin livskamrat arbetandes själv på gården. Så han gick in på Facebookgruppen #beyoga365, Sveriges största community för alla som brinner för yoga och hållbar hälsa, och ställde frågan som ni kan se här bredvid. Intresset var stort och han fick ett bra gensvar, men det är svårt att hitta någon som bor i närheten och som delar det kombinerade intresset för yoga och djurhållning. Men Daniel ger inte upp hoppet.
– Det ska nog finnas någon till mig också.
Med eller utan en yogaflickvän så fortsätter han att arbeta med att sprida yoga. Idag håller Daniel i två kurser, och har en vision om att bara snickra till sig själv och sin omgivning för att kunna ägna mer tid åt djuren, yogan och kursgården som han drömmer om. Allt för att kunna förmedla det yoga är för honom.
– Det handlar om att hitta kroppens verktyg för att kunna ta hand om sig själv, läka sig själv, utan läkemedel och att balansera energierna i kroppen. Att lära sig lyssna på sin egen kropp och inte jämföra med någon annan. Yoga för mig är inte att stå på händerna – visst jag tränar själv på det – men det är inte huvudsyftet, syftet är att gå inåt. Våga följa sitt eget spår och lyssna till sin egen sanning.
DANIELS POST I #BEYOGA365
”Bonde söker fru ringde för någon vecka sedan och ville ha med mig i programmet då någon som tydligen känner mig väl varit rolig och anmält mig. De var mycket angelägna om att de ville ha med mig då det lät spännande med en bonde med minikor, som även var utbildad yogainstruktör. Då gick där upp ett ljus och jag insåg att min framtida fru inte kommer att knacka på min dörr, utan det är nog dags att ta tag i den biten. Jag tackade nej till att medverka i programmet då det inte riktigt är så jag vill använda media. Eftersom jag letar efter en hyfsat likasinnad person i tankesätt, livsstil och öppenhet är det svårt att hitta den personen.
Jag är något av en mångsysslare, snickare och driver ett lantbruk samt är utbildad ashtangainstruktör. Jag arbetar mestadels som snickare men spenderar mycket tid hemma på gården där jag har en ekologisk KRAV-besättning där jag föder upp kor, både stora och minikor, och håller ett yogapass i veckan som troligtvis snart blir två. Många av mina intressen ingår i mina arbeten, så jag lever lite min dröm. Djur, odling, natur, skog, snickeri, jakt och fiske är ganska stora delar av mig. Yogan och meditationen kom till mig för sex år sedan och förändrade livet i rätt riktning, som sedan blev en del av mig. Matlagning är också ett otroligt stort intresse och särskilt fina råvaror. Att bli självförsörjande på allt är en dröm.
Vad jag söker är en yogi, kvinna, som är några år plus minus 27, vilket jag blir i år, älskar naturen och ett aktivt liv, kan tänka sig att bo på en gård med djur och natur i Skåne. En person som har ett öppet sinne för det abstrakta bortom molnen, men ändå inte svävar iväg utan fötterna bör fortfarande vara förankrade i marken. En person som accepterar jakt och uppfödning av världens lyckligaste kor som lämnar vår värld några år tidigare än naturligt med stor respekt och tacksamhet för vad de ger mig.
Väl mött.”
Text: Veronica Jäderlund Foto: Privat
Vill du läsa mer om män som yogar och varför det faktiskt behövs? Ta då en titt här.
