YOGA WORLD
Annons
AktuelltMötUncategorized

Möt Yoga Games-aktuella Alan Finger

Ett av de mest uppskattade, och uppmärksammade, inslagen på förra årets upplaga av Yoga Games i Stockholm var den sydafrikanske yogalegenden Kavi Yogiraj Alan Fingers guidade meditationsklasser. I slutet av maj gästar han Sverige, och Yoga Games Göteborg igen, tills vidare möter du honom här i en frispråkig intervju.

Någonstans någon gång läste jag att någon beskrev Alan Finger som en blandning av The Dude – Jeff Bridges oförglömligt dråpliga, men outsägligt coola karaktär i The Big Lebowski – och jultomten. Kanske är det detta jag har i bakhuvudet och som gör att jag är lite fnittrig när jag stiger in i presentatörsrummet på Münchenbryggeriet i Stockholm under lördagsmorgonen på Yoga Games. Nog för att liknelsen stämmer till viss del, men det finns ingenting med Alan Finger som känns dråpligt eller oäkta, så min tidigare fnitterimpuls lägger sig så fort vi skakat hand. Alan Finger sticker ut på Yoga Games och inte bara genom sin klädsel – vit skjorta och säckiga blåjeans – utan också genom sin blotta uppenbarelse. Det utstrålar onekligen någon sorts märklig energi och lugn från denne korta, vithårige 70-någonting sydafrikan och det går ingen i omgivningen obemärkt förbi. Hans blick är öppen, varm och nyfiken och han ser sin ålder till trots ut som hälsan själv. Men så har också hela Alan Fingers liv varit präglad av yogan och dess traditioner på ett eller annat sätt.

Alan Finger är en av världens mest kända mästare inom yoga och meditation.
Alan Finger är en av världens mest kända mästare inom yoga och meditation.

Ingen annan väg

Alans far Mani fick en krigsneuros under andra världskriget och hamnade i ett svårt drogmissbruk. Då bestämde sig Alans farfar, som var en förmögen affärsman, att låta Mani jobba i familjeföretaget och skickade iväg honom på allehanda affärsresor runt om i världen. Under en sådan tripp till Los Angeles i början av 1950-talet stötte Mani på Yogananda, som gav en föreläsning på det hotell där Mani bodde. Yogananda introducerade Mani i lärorna och berättade om en förutsägelse att Mani skulle åka via Indien tillbaka till Sydafrika och studera yoga där, bli en berömd yogalärare och att hans son senare skulle följa traditionen. Och det var precis vad som hände.

– Det finns en stor indisk befolkning i Sydafrika och många ansträngde sig för att ta över alla berömda yogis och swamis till Sydafrika för att hålla yogans traditioner och arv vid liv. Min far brukade ta med dessa swamis hem så att de fick bo hos oss. Halva vårt hus var inrett som ett ashram och vi hade en liten lägenhet inredd speciellt för dem, säger Alan med ett varmt leende. För mig fanns det egentligen ingen annan väg än yogan. Jag växte upp bland alla dessa yogis och swamis och sög åt mig av deras läror och visdom mer och mer. Det dröjde dock till  15-årsåldern innan jag på allvar började med min träning. Då tränade jag tre timmar om dagen tillsammans med min far; en och en halv timme pranayama, kriya och meditation och en och en halv timme asanas. Mani var en auktoritär och sträng man, men han hade också ett öppet sinne och var samtidigt en väldigt varm person. På många sätt var han inte bara min biologiska far, utan även min andlige fader.

"Om yoga ses som en religion blir det bara en bland andra som förstör vår planet", säger Alan Finger.
“Om yoga ses som en religion blir det bara en bland andra som förstör vår planet”, säger Alan Finger.

En idé föddes

I takt med att Alans insikter om yoga fördjupades och han både tränat och lärt ut yoga i många år, insåg han att han fortfarande sökte efter ett sätt att systematisera alla de mer eller mindre abstrakta tekniker som yogan omfattar. Och det var så ISHTA föddes.

– ISHTA är ett system jag började utveckla tillsammans med min far. Både min far och alla swamis var väldigt tveksamma till en början, men till sist insåg de att det faktiskt hade sina fördelar. Jag kämpade hårt för systemet och trodde verkligen på det. När det blev dags att hitta på ett namn för systemet kom jag att tänka på det faktum att yoga måste vara för individen och någon kom i sin tur att tänka på termen ISHTA, från en av sutrana. Det blev i sin tur en akronym.

ISHTA är således en förkortning för ”Integrated Science of Hatha, Tantra and Ayurveda”, men betyder också ”det som klingar inom varje individuell själ”. ISHTA integrerar  andning (pranayama), visualisering för att rena medvetandet (kriya) och mantran för att balansera och återuppliva sinnet, den känslomässiga kroppen och nervsystemet.

Sedan 2008 driver Alan, tillsammans med sin hustru Sarah Finger-Platt, även en studio i New York med just namnet ISHTA och Alan är noga med att påpeka Sarahs betydelse för att studion blivit just det han alltid velat att ISHTA ska handla om.

– Sarah har hjälpt till att göra det hela mycket mer autentiskt än det jag gjorde i mina tidigare projekt YogaWorks, Yoga Zone och Be Yoga, säger Alan och sneglar kärleksfullt mot Sarah, som sitter vid bordet bredvid oss.

– Hon är så dedikerad och noga med att yoga ska vara ”på riktigt”, samtidigt som hon hjälper till att omvandla mina läror till en träning som även yngre yogis kan förstå och ta till sig.

Konservatism i yogavärlden

Genom hans uttalande om att både hans far och alla swamis till en början varit tveksamma till hans innovativa ISHTA-tankar blir jag lite nyfiken på om Alan tycker att det finns mycket konservatism inom yogavärlden. Det vill han dock inte hålla med om.

– Alla swamis hade ju lärt sig de gamla skrifterna och lärorna och satt på så oerhört mycket kunskap. Jag var ute efter att  omsätta denna kunskap på ett mer praktiskt och lätthanterligt sätt. Det var så svårt för mig att greppa allt det de pratade om och jag insåg att det skulle vara ännu svårare för andra som inte hade det så förspänt som jag hade det. Jag ville förklara vad allt det betydde och vad det hade för betydelse i det stora hela. Jag tror inte deras tveksamhet berodde på konservatism, utan snarare på att jag kanske inte var den rätta mannen för jobbet (skratt).

Det växande egot

Det börjar närma sig lunch och det är ganska stökigt i presentatörsrummet vid det här laget. Folk kommer och går, både  funktionärer och mer eller mindre kända yogaprofiler, och jag kan inte undgå att lägga märke till att de flesta kikar nyfiket och nästan vördnadsfullt på mannen som sitter mitt emot mig. Alan hälsar vänligt på alla vars blick han möter och jag förstår kanske först nu vilken status han besitter i yogavärlden. Själv verkar han dock omedveten om det och han avfärdar på min undran bestämt idén om att det skulle var något magiskt med yoga och meditation. Han menar att det är något helt naturligt och att vi alla har förmågan att ta till oss de gamla lärorna och all den insikt och möjlighet till personlig utveckling och förändring som yogan erbjuder. Däremot säger han – nästan som om han vet vad min  nästa fråga ska handla om – att han är lite kritisk till vad yogans genomslag i västvärlden kan föra med sig. Han tittar allvarligt på mig och säger:

– Min far må ha varit sträng, men något jag är tacksam för är att han såg till att jag höll mitt ego i schack. De flesta yogalärare jag ser på olika event runt om i världen idag har tyvärr utvecklat ett alldeles för stort ego. Det är något som går stick i stäv med hela yogaläran. Samtidigt kan jag på sätt och vis förstå att det är lätt att hamna i den fällan. Så fort man lär ut yoga och står där med en stor grupp framför sig förändrar man ju de facto många människors liv. Då är det lätt hänt att egot växer och för vissa stiger det dem åt huvudet. Vi är trots allt bara människor.

Högre grad av medvetande

Kloka och tänkvärda ord, förvisso. Jag kan dock inte låta bli att undra vad Alan tror är anledningen till att västvärlden tagit till sig och omfamnat yogan och dess filosofi så starkt på senare år?

– Jag tror att det är en fullt naturlig utvecklingsprocess, säger han utan att tveka.

– Samtidigt som de flesta utövar yoga som ett verktyg för personlig utveckling börjar många också märka vilken otrolig kraft det finns i ett gemensamt medvetandefält, som kommer som en följd av att så många utövar yoga och meditation. Ju fler människor som lever och existerar i en högre grad av medvetande, desto mer utvecklas och läker vår planet. Vi är bara i början av en väldigt spännande resa, där vi alla kan göra skillnad. Denna process fungerar på flera plan. Många gör enbart asanas, kanske för att det är mer accepterat och för att den fysiska aspekten av yoga är mer greppbar. Det är gott nog, men när man går in djupare blir det lite svårare att ta till sig och där tar det stopp för många. Men även om man går på en svettig och fysiskt påfrestande klass är det ändå en början. Efter att man gjort det ett tag börjar medvetandet ofrånkomligen att utvecklas och man är redo för nästa steg. Och det är då man kommer till mig (skratt).

Alan Finger flyttade till USA 1975 och har genom åren lärt ut yoga till stjärnor som Barbra Streisand och Joni Mitchell.
Alan Finger flyttade till USA 1975 och har genom åren lärt ut yoga till stjärnor som Barbra Streisand och Joni Mitchell.

Uråldrig tradition

Alan Finger är titulerad Kavi Yogiraj, där kavi innebär ytterligare en nivå av senioritet. Men fritt översatt betyder det också ”vandring” och det är väldigt passande när det gäller Alan Finger. Han flyttade till USA redan 1975 och har bott i Maryland, Los Angeles och New York, lärt ut yoga till stjärnor som Barbra Streisand och Joni Mitchell och rest jorden runt flera gånger om. När jag frågar om man kan likna hans ständigt pågående resa med att ta de gamla lärorna till västvärlden vid ett sorts missionerande är han lite kluven.

– Min fru Sarah myntade ett uttryck som jag tycker väldigt mycket om: ”Att bli en modern yogi i enlighet med en uråldrig tradition.” Det är i stort sett det jag försökt göra genom åren och visst kan man kalla det en mission om man vill. Däremot vill jag inte under några omständigheter att det förknippas med något religiöst, för det är något jag tar avstånd från. Jag säger till exempel aldrig till folk att de ska börja med yoga. Men om de vill lära sig ställer jag gärna upp och visar det jag kan. Jag har märkt att när folk är redo så kommer de. Om man försöker tvinga på folk sina övertygelser blir det att likställa det med vad religionen gör. Och om yoga ses som en religion blir det bara en religion bland andra som förstör vår planet, eftersom folk blir dogmatiska och fundamentalistiska. Yoga är en vetenskap, inte en religion.

En Yogirajs ansvar

Presentatörsrummet är vid det här laget fullproppat. Alan slår ut med armarna och ler, samtidigt som han för bandspelaren närmare sig för att jag ska få med allt. Hans hustru tecknar att det är dags att runda av, men innan Alan hinner resa sig hinner jag ställa frågan om vad han vill att hans största gåva till yogavärlden ska vara.

– Det jag redan gör just i detta ögonblick; att försöka lära ut vad yoga verkligen handlar om, nämligen samadhi. Att få folk att förstå vad samadhi är, vilket är att inte göra någonting; att våga, vilja och kunna vara i den där platsen av ingenting. Jag gör asanas, kriyas och pranayama följt av meditation varje morgon. Sedan lär jag ut, eller delar med mig av detta under resten av dagen. Jag studerar universum. Man ger alltid efter för den där högre intelligensen. Att vara Yogiraj innebär att jag initierar andra, att jag har ett ansvar att dela med mig och att yoga är en del av mig. Målet med yoga är att inte göra någonting och att vara ingenting. Ingenting är allting på samma gång. I slutändan handlar det om att försöka nå det där stadiet av ingenting. Så i praktiken är mitt mål att lära folk ingenting.

TEXT: Ola Karlsson FOTO: Anna Rosén/Yoga Games

Sista helgen i maj kommer Alan och Sarah Finger tillbaka till Sverige och Yoga Games Göteborg. Bokar du med koden YOGAWORLD via Yoga Games hemsida får du 300 kronor rabatt på priset vid bokning av lördag och söndag.  

 

Sara Valfridsson

Sara Valfridsson

Chefredaktör

[email protected]
0470-76 24 00

Lämna en kommentar

Annons
Yoga Bingo är en ny och underhållande version av att praktisera Yoga