Möt mannen som fångade 70-talets världsstjärnor på bild.
Den legendariske rock’n’roll-fotografen Mick Rock är nog inte den första du skulle tänka på som en yogi. Med solglasögon, pudelhår (och läppstift!) ser han fortfarande ut som den typen av 70-talsglamrockare som bara kryper fram sent på natten. Trots att han har bott i New York med omnejd sedan slutet av 70-talet, har han fortfarande kvar sin breda London-dialekt. Mick Rock gjorde sig ett namn – och, ja, det är hans riktiga namn – i början av 70-talet, när han tog ikoniska bilder av David Bowie, Lou Reed, Iggy Pop, Syd Barrett och Queen när de var som mest glammiga, skandalösa, dekadenta och kalkylerat androgyna.
Han gick vidare till att plåta, och fånga deras klassiskt trashiga image, otaliga rockband som punkpionjärerna Ramones, Sex Pistols och Blondie. Mick Rocks klassiska verk har visats på några av världens mest respekterade konstgallerier (i höstas gästade Mick Sverige i samband med en utställningsturné) och museum. Exklusiva reproduktioner av hans bilder säljs i begränsade upplagor och återfinns i överdådiga konstböcker i coffee table- format. Ett exempel är boksamarbetet han gjorde med Bowie strax innan denne gick bort, och hans senaste bok Transformer firar 45-årsjubileumet av Lou Reed-albumet med Rocks klassiska omslag. Upplagan är begränsad till 2 000 numrerade exemplar, signerade av Lou Reed själv.
Under våren ställdes Mick Rocks verk ut på Microsoft-medgrundaren Paul Allens välrenommerade Museum of Pop i Seattle, en utställning som nu kommer att rulla vidare mellan olika museum och kulturcenter i USA. Senare i år har han även en stor utställning på Photo Museum Cuatro Caminos i Mexico City, det största och mest betydelsefulla fotomuséet i Sydamerika. Även detta kommer sedan att bli en turnerande utställning. Och Mick har inte slutat jobba om någon trodde det.
Creddiga band och artister som Queens of the Stone Age, Yeah Yeah Yeahs, Father John Misty och Janelle Monae har honom som sin favoritfotograf och i september förra året plåtade han Guccis cruise-kollektion.
Istället för supermodeller var det vanliga människor som visade upp märkets excentriska och färgstarka kläder, och även om bilderna oundvikligen för tankarna till Rocks klassiska 70-talsverk så känns de samtidigt väldigt nutida. För Gucci-kampanjen var uppdraget att plåta 21 uppsättningar på tre dagar. En utmaning, inte minst med tanke på att han aldrig börjar plåta före 12… Rock har dock ett hemligt vapen:
– Mellan varje tagning gjorde jag ett huvudstående, kraftandades och förstärkte det hela med ett mantra. Med hjälp av den här rutinen kan jag ta mig igenom vad som helst och får ny kreativ energi.
YOGA BLEV PRICKEN ÖVER I
Mick kallas visserligen för ”mannen som plåtade 70-talet”, men skulle nog snarare beskriva sig som ett barn av 60-talet. Så hur kom han in på yoga?
– Allt började med transcendental meditation (TM) när jag pluggade på Cambridge i slutet av 60-talet, säger han.
– Det experimenterades mycket med LSD som en väg till att öppna upp det tredje ögat och min generation drogs till den österländska visdomen. Jag var nyfiken. Det var vi alla. För mig började det med TM 1968. Man betalade vad man hade råd med för ett mantra. Jag gav två pund… har förstått att det kostar mycket mer idag, haha! Skämt åsido, jag har använt det här mantrat sedan dess och aldrig avslöjat det för någon. Men jag kan säga att det både är väldigt lätt att använda och väldigt kraftfullt.
Och yogan?
– Jag kom in på hathayoga 1970. Jag hade precis tagit bilder till Syd Barretts Madcap Laughs – hans första soloalbum efter att ha lämnat Pink Floyd – och experimenterade med fasta och att inte sova – ett systematiskt disorienterande av mina sinnen à la Rimbaud, om du vill se det så. Jag fick höra talas om en kvinna i Notting Hill Gate i London som lärde ut hathayoga och jag bestämde mig för att testa. Redan första gången jag testade kände jag att yoga verkligen gav mig någonting. Den hjälpte till att förstärka det jag redan åstadkommit genom mina experiment för att öppna upp mitt tredje öga. Jag började med yoga där och då och sedan dess tror jag inte att jag har gjort en plåtning utan att stå på huvudet i minst 10 minuter innan. Lite yogisk dans på det och både medvetandet och välbefinnandet är på topp.
Rocks huvudstående är imponerande.
– Det gick snabbt för mig att lära mig huvudstående. Redan efter en månad stod jag på huvudet mitt i rummet. Att stå på huvudet i princip varje dag i nästan 50 år har inte minst gjort mitt hjärta väldigt starkt. Jag tänker att det har hjälpt till att rädda mitt liv, säger Rock som drabbats av hjärtattacker och tvingats genomgå en bypass-operation.
– Jag väntade faktiskt på en njurtransplantation när de inledande delarna av dokumentären om mig (SHOT! The Psycho-Spiritual Mantra of Rock finns på Netflix, reds. anm.) spelades in 2012. Idag mår jag bra, och det tackar jag mina nya hälsosamma rutiner för.
Fortsatte du med yoga även när du levde rock’n’roll-livet som hårdast?
– Det gjorde jag. Som jag sa, jag har aldrig slutat. Till och med när jag var vaken flera dygn i sträck, hög på kokain och amfetamin, och stod på huvudet i långa perioder, upp till en timme vid vissa tillfällen. Yoga och TM hjälpte mig att komma ner på jorden igen.
Men trots yogan, kom alltså Micks livsstil ifatt honom till slut. Hans vana att kedjeröka, ta kokain, strunta i att äta och vara vaken flera dygn i streck ledde till att han 1996, innan han ens fyllt 50, drabbades av en serie hjärtattacker och tvingades till en fyrdubbel bypass-operation. Det var dags att göra något åt saken.
– När jag låg där i sjukhussängen insåg jag att det var hit den livsstil som jag haft de senaste 20 åren hade fört mig. Den insikten blev vändpunkten för mig, och från den punkten har jag inte sett tillbaka.
TILLFRISKNANDE OCH KUNDALINIYOGA
I takt med att Mick började må bättre återupptog han lite försiktigt hathayogan igen. Efter ett år som nykter blev han introducerad till kundaliniyoga av ingen mindre än Lou Reed. Det ledde till ett besök på Kundalini Yoga East på 873 Broadway i New York och ett dagligt utövande sedan dess.
Varför just kundalini?
– För att det fungerar. Inget skitsnack, ingen teori – du måste inte vara ett hängivet fan av Yogi Bhajan för att dra nytta av fördelarna. Med det sagt så gillar jag hans undervisning och metodologi, säger Rock som idag ser sikhism som sin huvudsakliga spirituella livsåskådning.
– Med hjälp av kundaliniyogans kriyor, positioner, meditationer, chanting och andningstekniker kan jag nå ett upplyst tillstånd på icke-kemisk väg. Det är som att gå in i ett speciellt kundaliniuniversum. Min hjärna, ja hela mitt väsen, förvandlas, säger Rock och poängterar att även om kundalini är hans favorityogaform nuförtiden så tror han att all yoga fungerar på sitt unika sätt.
Går du på klasser regelbundet?
– Inte så ofta som jag skulle vilja. Jag hade mer tid när jag hade förstört min karriär, haha! Nu när folk vill jobba med mig igen så är det svårare. Men jag gillar verkligen att gå på klasser. Det bidrar med en extra dimension. En av mina lärare är nykter alkoholist, lite av ett psykedeliskt 70-talsfreak som jag själv faktiskt, säger Mick och menar att allt handlar om att hitta den yogastudio som känns mest tillgänglig för dig.
– Först då kommer du att gå dit regelbundet. Om det blir för krångligt kommer du ha svårt att underhålla vanan. Yoga är ett sätt att leva. En gång i veckan räcker inte.
Hur ser din yogarutin ut till vardags?
– Jag ägnar 75 minuter åt yoga varje dag. Jag börjar med meditation, står på huvudet i ungefär 10 minuter och går sedan igenom olika positioner. Jag avslutar med att sjunga några av de mantran som jag samlat på mig under mina dryga 20 år som kundaliniyogautövare.
”Har Har Har Har Gobinday”, ett välståndsmantra som Mick chantar i 11 minuter varje dag, och ”Gobinday Mukunday” tillhör favoriterna.
– Det sistnämnda eliminerar karmiska blockeringar och förflutna misstag, balanserar hjärnhemisfärerna, renar magnetfältet och ökar känslan av medkänsla och tålamod, förklarar Mick och berättar att han försöker trycka in så mycket yoga han kan i schemat när han är på resande fot.
Går det att sammanfatta vad yoga betyder för dig efter ett helt livs utövande?
– Jag tror att det har hjälpt mig i min karriär och hela tiden fyllt på min visuella aptit. Det hjälpte definitivt till att rädda mitt liv och sedan 1996 har det hållit mig nykter. Jag är fortfarande missbrukare, men en alternativ sådan skulle man kunna säga. Inga kemikalier. Snarare massage, akupunktur, kundalini-chanting, kotknackning och ljus- och ljudmaskiner för meditation, säger Mick om beståndsdelarna i sitt program för kreativ medvetenhet.
– Men det är med hjälp av yogan som jag kan ta mig igenom vad som helst. Det är som en superdrog som påverkar kroppens kemi. Att stå på huvudet, kraftandning och yogadans tar mig dit där jag behöver vara. Tillbaka till det där upphöjda tillståndet.
Idag, när yoga till synes har kommit att handla väldigt mycket om yta och fysiska positioner, är det en fröjd att höra en gammal rockräv som Mick Rocks syn på saken.
– Yoga är ett sätt att leva. Jag känner inte att jag är ”jag” förrän jag gör min praktik.
Och eftersom många av oss nog föll för yogan på grund av dess förmåga att på naturlig och kemikaliefri väg ta oss till det där upphöjda stadiet, där vi kan komma i kontakt med vår kreativitet, som han talar om är det också lätt att känna igen sig i hans berättelse. Minus det där med drogerna, superkändisarna och timmarna i huvudstående då kanske.
Text: David Holzer
LÄS MER: Rock & Soul – musik och yoga med Beyoncés gitarrist Bibi McGill
LÄS MER: 3 tips till dig som vill bli bättre på att fotografera yoga
