De är till ytan mycket olika män. Men vännerna Björn Natthiko Lindeblad och Navid Modiri har något väsentligt gemensamt: intresset för och samtalen kring livet. Deras podd Björn & Navid engagerar lyssnare från hela landet att djupdyka i frågor utan svar.
Vill du hellre läsa artikeln i tidningen? Beställ den på tidningardirekt.se.
Björn Natthiko Lindeblad är 56 år och växte upp med ”ett typiskt svenskt liv” på västkusten. Han är den före detta civilekonomen som la karriären på hyllan och levde som buddhistisk skogsmunk i Thailand i 16 år. Nu föreläser han, undervisar i meditation och leder retreater.
Navid Modiri föddes i Iran 1982. Familjen flydde till Sverige när Navid var två år, och han hamnade i något han kallar för mellanförskap – han känner sig varken som iranier eller svensk. Nu är han entreprenör som kreatör, artist, programledare och föreläsare. Sedan i höstas har en författardröm slagit in, då han gav ut den delvis självbiografiska boken Hej syster.
Men det är livet bortom, eller snarare innanför, uppväxt och titlar som binder dem samman. Samtal om livet. Sedan i februari i fjol har de poddat om olika existentiella ämnen önskade av de över 30 000 lyssnarna, en siffra som ökar stadigt. Vi slår oss ned i studion vid hamnen i Malmö en måndagseftermiddag för att samtala – om samtalet.
Hur kommer det sig att ni började med en podd om existentiella frågor?
– Vi människor efterkonstruerar varför vi gör saker, och det började egentligen på ett lustorienterat plan, för att vi tycker om att prata med varandra, säger Björn.
De hade nyligen blivit vänner, något som inträffade efter att Björn hade föreläst. Navid gick fram till honom och sa: ”Jag tycker att vi ska bli vänner.” Och så blev det. Många samtal över middagar, i Göteborg hos Björn eller hos Navid i Malmö, följde, och de lärde snabbt känna och tycka om varandra på djupet. När Navid fick en fråga om han inte skulle göra en podd, frågade han Björn om han ville vara med.
– Dels tänkte jag att det var en ursäkt för att hänga mer, säger Navid och Björn hummar instämmande.
– Jag hade en egen agenda också: Jag tycker att du gör mig klokare och jag får stå på tå i min självkänsla. Du bryr dig inte om min gamla offerkofta och jag tycker om den versionen av mig som jag är med dig, säger Navid.
– Det är en bra sammanfattning, vi tycker om de vi blir i varandras ögon och sällskap, säger Björn.
Själv uppskattar han att få släppa fram delar som han beskriver som mer galna, spontana och lekfulla. Men även att han får dela tyngre privata delar, som sorg, självkritik och ångest och kunna få stöd av Navid.
– Det är delar som jag inte vet om de är socialt accepterade i alla sammanhang. Navid dömer aldrig och allt känns lätt och naturligt att prata om i hans sällskap. Jag behöver inte vara den där buddhistiska munken som bara ska vara kontemplativ, säger Björn.
Att middagssamtalen skulle utvidgas till inspelningsstudion var ett lätt beslut. Temat var givet: de skulle fortsätta prata om livet, varken mer eller mindre.
FORUM FÖR EXISTENTIELLA SAMTAL
– Vi är ju inga experter; kan vi ta oss rätten att prata i en och en halv timme om ämnen som döden och ondska? Men vi fick snart feedback om att det var sättet att prata på som uppskattades, säger Björn.
Ingen behöver bevisa något, ha rätt eller komma fram till en slutsats. Det är mötet och samtalet i sig, i närvaro och ömsesidighet, som är det viktiga.
– Jag tror att det är att vi tar tag i de tidlösa, mellanmänskliga ämnena med självdistans och humor som gör det intressant, säger Navid.
– Vi är inte rädda för att visa oss sårbara, tillägger Björn.
På poddens Facebooksida efterfrågar de teman och kommentarer om de olika samtalsämnena. Engagemanget är stort. Vi är många som vill vara med runt bordet.
– Det är väldigt vanligt att folk säger att ”när jag lyssnar på er vill jag hela tiden delta, jag har saker att säga kring det ni pratar om”. Det är roligt, säger Björn.
Lyssnarna påtalar ofta att det märks hur mycket de båda männen tycker om varandra. Även under vårt samtal märks värmen och nyfikenheten dem emellan av. De håller inte alltid med varandra men talar aldrig nedvärderande om den andra.
– Vi får lov att ändra oss, ha fel och testa tankar, säger Navid.
TILLÅTELSE ATT PROVPRATA
För dem är det självklart att sitta länge, med mobilen på ljudlöst, och konversera på det här filosofiska, öppna sättet. I många sammanhang är tonen en helt annan, mer debattinriktad, bedömande, kritiserande, skvallrande eller med syfte att komma fram till en enda rätt lösning.
– Vi fastnar inte i att någon ska ha rätt, avbryter inte den andra och vi utvecklade ganska snart begreppet ”provprata”, att tänka högt, något som folk tyckte var roligt och nytt, säger Björn.
Under samtalen lär de sig av varandra. De har olika vägar till att nå insikt: Björn genom att meditera och komma i kontakt med något känslomässigt i det inre, därefter kommer den intellektuella förståelsen. Navid samlar först intellektuell förståelse genom litteratur och konversationer, och därefter kan det öppna upp även för någonting bortom ord inuti.
– Navid är väldigt beläst. Efter att ha tillbringat mycket tid i meditation har jag inte samma höga tankar om en välformulerad idé som jag hade för 20 år sedan. Men jag kan också bli lat och får entusiasm av Navid, säger Björn.
– Jag har lätt att lägga på mig ett intellektuellt försvar och Björn bekräftar och berömmer mig när jag är närvarande och i kontakt och vågar vara poetisk, säger Navid.
De samtalar inte för att bli av med tvivel, sorg, ilska eller skam. I stället hjälper samtalen dem att mötas, öka förståelse, fördjupas som människor och våga vara mer av sig själva.
Podden handlar om själva samtalet i sig – hur är ett bra samtal?
– Jag tycker att det är när vi överraskar oss själva. Det är här och nu, man upprepar inte samma sak som man sagt tusen gånger. Det är mycket lyssnande, det är inte att man sitter och väntar på att få säga något utan man tar in den andra. Det finns ett lekfullt inslag, där man vågar provprata och improvisera, säger Björn.
Många kan bli osäkra när samtalen går djupare och när personer inte går att sätta i fack. Ändå märks det på podden att det är just den öppna konversationen som uppskattas mest.
– Det finns säkert ett behov av att samtala och lyssna på ett annat sätt, bortom rätt och fel, dömande eller kategoriserande. Men det är inte självklart hur man gör det för att utbudet är korthugget, förenklat och snuttifierat, säger Navid.
Han menar att det är som att vi alla har kommit överens om att det går fort, därför ska vi fortsätta producera det som ska gå fort, i stället för att fråga om det är bra eller inte. Det tycks finnas en längtan efter det som går på djupet, det existentiella. Men också något som är svårt och kanske till och med skrämmer. Vad är det vi är rädda för?
– Man kanske tvingas ompröva sitt liv, och det är läskigare ju äldre man blir. Om man är 55 och kommer fram till att man aldrig har nått någon riktig, påtaglig lycka av att bli mer framgångsrik i andras ögon, är det ju asjobbigt att tillstå att man har gått på fel spår i 35 år. Det är lättare när man är 20 och testar vad man vill, säger Björn.
Navid håller inte riktigt med om att det är en åldersfråga, utan snarare en ovana.
– Man är så van vid en ram i samtal. Existentiella ämnen är komplexa, går inte fort och uppfattas lätt som jobbiga, säger Navid. Det finns inga rätt eller fel och inga definitiva fakta att luta sig mot. Existentiella samtal kräver att vi stannar upp och undrar vad vi känner.
– Så när man ska prata öppet om existentiella samtal tänker man att det är fel på innehållet fast man behöver ändra ramen. När vi börjar prata öppet, utan att hålla fast vid det vi alltid tänkt, kan det börja svaja under en. Vad tror jag egentligen på, vem är jag? säger Navid.
– Men det är också då som äkta möten kan ske, när vi känner som mest samhörighet och närhet. Det är när vi vågar vara öppna och sårbara och veta att vi inte blir dömda när vi provpratar som samtalen blir riktigt levande, säger Björn.
Björn och Navid kastar sig ut i sådana samtal om och om igen. Om livet, varken mer eller mindre. Och vi är inbjudna att vara med.
Text: Elina Sundström Foto: Jens Nordström
LÄS MER: Björn och Navid – vikten av närvarande möten
LÄS MER: Vuxen vänskap
