Los Angeles-baserade yogaläraren Jörgen Christiansson bryr sig inte nämnvärt om eleven framför honom råkar heta Julia Roberts eller är en stressad kontorsarbetare. För honom är sammanhållningen och goda energier i salen det viktiga.
Vi är ju yogalärare båda två, så vad känns naturligare än att göra intervjun i en fridfull, vacker yogasal. Sittandes på golvet såklart. Redan här kommer första tecknet på hur olika vi yogalärare kan vara. Jörgen Christianssons hela uppenbarelse utstrålar lugn och eftertänksamhet. Han sätter sig ner mjukt på golvet, i en lotus av den mer smidiga sorten. Självklart sitter han kvar, till synes oberörd, under hela den drygt timslånga intervjun. Själv letar jag småstressad efter läsglasögon, block och penna och mina gamla gymnastknän vill inte ens tänka lotus. Må vara har ju Jörgen lite försprång. Både vad gäller inriktning, utbildning och antal aktiva yoga-år, men framför allt vad gäller hängivelse i nuet.
– Jag tror jag var i 12-årsåldern när jag började intressera mig för meditation och yogisk filosofi. Sprang till biblioteket i Malmö och satt på mitt pojkrum och läste. När jag var 16 testade jag ett ashram i Småland. Lite senare tillbringade jag sju månader i Marocko. Och sen stack jag till Indien. Efter en tids letande hittade jag den typ av yogatradition jag kände att jag connectade med. Och min guru Pattabhi Jois of Mysore. Jag var hans elev fram tills hans död 2009, berättar Jörgen.
Klasser med mångfald
Traditionen var ashtanga enligt den ursprungliga versionen; en dynamisk, kraftfull och regelbunden yoga, hela tiden med betoning på andningen. I perioder om tre till sex månader, i över 20 år, levde Jörgen i Indien och utvecklades inom traditionen med hjälp av sin guru. Däremellan pendlade han mellan Malmö och LA, där han studerat och undervisat i musik. Han startade Malmös första ashtanga-studio, ”när ingen hade en aning om vad det var”, men stod bara ut en vinter och beslutade sig för att flytta till solen för gott. Idag har Jörgen bott i LA i över 30 år, är en av världens mest uppskattade ashtangalärare och en av få certifierade inom sin tradition. Att hans studio i Los Angeles regelbundet besöks av celebriteter och att han varit lärare för bland annat Sting, Gwyneth Paltrow, Julia Roberts och kanske framför allt Madonna under flera år i sträck, har jag läst om, men det är inget denne ödmjuke man är vidare intresserad av att diskutera. För honom är de yogapass han leder präglade av mångfald och god sammanhållning.
– Till mina pass kommer alla möjliga sorters människor. Visst, en del kändisar men också kontorsarbetande och arbetslösa. Äldre som yngre. Det som betyder något för mig är den goda stämningen i salen. Vi blir som en familj. Jag tolererar inte att någon har en kaxig attityd. Samhörigheten är viktig. Många av mina elever har gått hos mig i över 15 år. Vissa går sex dagar i veckan.
Ashtanga är för alla
Jörgen poängterar att ashtangayogan är till för alla. Gammal som ung. Frisk som sjuk. Bara de lata kommer inte, skojar han, och ju stelare man är, ju mer behöver man yogan. I ashtangayogan följer man en viss serie och går inte vidare i serien om man inte behärskar alla asanas på vägen fram.
– Ashtangans format ger en regelbundenhet. Man bryter sig inte loss och gör det man tycker mer om, utan följer serien så långt man behärskar den. I början brukar det kännas jobbigt, efter fyra till sex veckor brukar det kännas bra och blir till ett behov. Men man ska inte se träningen som underhållning utan som en rutin. En rutin som oavsett var man startar; som stel eller vig, svag, överviktig, leder till att man mår bättre och utvecklas, såväl fysiskt som mentalt. Och det viktigaste är faktiskt inte hur många timmar man lägger ner per pass utan att man har kontinuitet i sin träning. Några solhälsningar i koncentration varje dag gör mycket gott. Sedan ska man aldrig äta för mycket.
”Glad amatör”
När Jörgen börjar berätta om sina egna dagliga rutiner börjar jag känna mig lite som en glad amatör men samtidigt gläder jag mig åt hur helt olika liv man kan leva, med yogan som ständigt närvarande.
– Jag går upp varje morgon klockan 03:30 och tar en kall dusch och sedan kör jag yoga i mellan två och två och en halv timme. Efter det dricker jag kokosvatten och ger mig iväg till min studio och håller mina dagliga morgonpass. Till lunch äter jag något vegetariskt. När mitt kvällspass är slut äter jag frukt. Jag somnar vid nio-tiden. De rutinerna har jag följt varje dag under många år och de trivs jag med. Men just nu kommer jag och min flickvän från semester i Rom och där gjorde jag faktiskt ett par dagars undantag. Men bara för att inse att jag saknar mina rutiner.
Hade inte den lugna, djupseende blicken och det milda leendet ibland mixats med humor, ett lite blygt men befriande skratt och några initierade kommentarer om pågående fotbolls-EM, hade jag nästan trott att vi kom från skilda planeter. Istället är Jörgen helt enkelt en hängiven och disciplinerad person som hittat sitt sätt att leva och ett framgångsrikt och äkta sätt att vägleda andra till välbefinnande, i ashtangans tecken.
Däremellan har han säkert svept ett och annat glas champagne med Roberts och Madonna, det slår jag nästan vad om.
Jörgens tips:
1. Har du aldrig provat på yoga men funderar på det; vänta inte på perfekta omständigheter, testa.
2. Yoga är inte flummigt.
3. Träna hellre ofta och kontinuerligt än sällan och tufft. Gör till exempel 10 till 15 minuter om dagen i form av några solhälsningar.
4. Ät inte för mycket och gärna vegetariskt.
5. Se inte yogan som en form av underhållning utan som en fysisk och mental investering inför framtiden.
Text: Louise Malmros Manfrinato Foto: Annika Björndotter
