Yoga World
Annons
Annons
Möt

Hårdrock och yoga är den perfekta kombinationen för Saskia Thode

Foto: Anders Ahlgren

För dig och mig känns kanske kopplingen mellan hårdrock och yoga som ett kvanthopp, men för hårdrocksyogaläraren och pionjären Saskia Thode föll det sig helt naturligt.

Hon växte upp på den tyska kusten norr om Hamburg, nära den danska gränsen. Hennes mamma var ett tungt metalfan och de gick på sin första festival tillsammans när Saskia var 12 år gammal. Därefter påbörjade hon sin egen resa i de mörkare delarna av hårdrocken, och upptäckte band som de tyska trashmetal-legendarerna Sodom. 2006 flyttade Saskia till USA. När hon var 18 var hon med om en bilolycka och började med yoga som en del av ett rehabprogram. Ryggproblemen försvann och när hon flyttade till New York som 21-åring började hon praktisera allt oftare. Hon utbildade sig till yogalärare och började, förutom mer konventionella klasser som restorative och terapeutisk yoga, hålla klasser i metalyoga. Saskia är varm, öppen och full av liv, så jag känner mig nästan lite skyldig när jag ställer min första fråga.

Yoga är en väldigt konkurrensutsatt bransch, särskilt i en stad som New York. Vad säger du till dem som menar att metalyoga bara är en gimmick?

– ”Absolut inte!” blir mitt svar. För mig handlar det bara om två passioner som förenas. Metalyoga-klasserna håller jag minst lika mycket för min egen skull som för elevernas.

Har metalyoga en core-filosofi?

– Släpp fram ditt inre vilddjur. Tveka inte att vara den du är och uttryck dig själv. Bry dig inte om vad andra människor tycker om dig. Bara gör det. Tro mig, det har inte varit någon lätt resa för mig heller – tidigare försökte jag alltid göra mig så osynlig som möjligt. Men nu är det inte så längre.

Jag vet att du är uppväxt med hårdrock men hur gjorde du den inte så uppenbara kopplingen mellan hårdrock och yoga?

– Det började när jag yogade hemma till black metal. Jag insåg att det fungerade väldigt bra att yoga till. När jag sedan gick min yogalärarutbildning bestod slutexamen av att hålla en klass och att ta fram en passande spellista till den. Eftersom jag oftast inte gillar den musik som spelas på ”vanliga” yogaklasser så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra.

”Gör det som känns rätt för dig”, blev rådet från en av Saskias lärare som var en inbiten hårdrockare. Sagt och gjort – hon gick hem och skapade sin första hårdrocksyogaspellista någonsin.

– Innan jag började undervisa – vilket i sig kan vara ganska skräckinjagande – i april eller maj 2014, testkörde jag på en grupp vänner från hårdrocksscenen som var öppna för tanken på hårdrocksyoga. Sedan fick jag ett erbjudande om att undervisa på den trendiga hårdrocksbaren St. Vitus i Brooklyn, säger Saskia som kort därefter även började undervisa på Cobra Club i Brooklyn, en kombination av bar, spelställe och yogastudio.

– Mina första hårdrocksyogaklasser var vinyasa-baserade, men jag integrerade även några ylanden, djävulstecken och skrik. Solhälsningar kändes fel – hårdrockare hälsar ju mörkret, haha! Istället för att jobba med ”Om” så ylade vi mot månen.

Blev dina klasser populära direkt?

– Det tog faktiskt ganska lång tid. Men jag fick väldigt bra publicitet på sajten brooklyn.com och efter en liten artikel i Washington Post började saker och ting förändras på allvar. Men det som verkligen gjorde skillnad var att jag syntes på hårdrocksscenen så att andra hårdrockare fick upp ögonen för min metalyoga.

Annons
Annons

Är det bara hårdrockare på dina klasser?

– Inte alls. Det kommer många som är nyfikna och vill testa något kul också.

Spana in Saskias Spotify-spellistor och upptäck vad låtar som ”Disembowel” med Autopsy, ”Crepitating Bowel Erosion” med Carcass och ”Into the Morbid Black” med Nifelheim kan göra för din yogapraktik … Foto: Marco Sensche

Förutom det uppenbara – musiken – vad skiljer dina klasser från vanlig vinyasayoga?

– Jag gillar att kalla mina klasser för ”yogaliknande” eftersom folk inte ser det som bara yoga. Vi börjar stående, går eller hoppar på stället och dansar till härlig musik som gör det omöjligt att stå still, förklarar Saskia och berättar att positionerna de gör är anpassningar av traditionella yogapositioner men som även tar hänsyn till exempelvis folks lust att förstöra något.

– Det är faktiskt en av mina favoriter. Jag ber klassdeltagarna föreställa sig att de har en motorsåg i händerna och ber dem uttrycka vad de skulle vilja göra med den, säger Saskia och förklarar att krigaren I blir ”The Destroyer” och krigare II ”F**k You!”-positionen, självklart med ett lyft långfinger.

– Vi spelar även luftgitarrsolon i krigare II och utsträckt sidovinkel. Kanske går vi in i en bredbent position och headbangar.

Saskia berättar att deltagarna även får låtsas genomborra, halshugga och skära upp buken på folk med stora svärd.

– Vi kanske slänger oss i en moshpit, springer runt i cirklar tills vi blir helt yra, låtsas vara zombies, fightas i ödleposition, sumobrottas eller hoppar runt på ett ben i trädet, säger Saskia och medger att de ibland rör sig väldigt långt bort från det folk vanligtvis förknippar med yoga.

– Men vad är yoga egentligen? Spelplanen rymmer mycket.

Allt det här låter visserligen fantastiskt, men gör du någonting för att hjälpa folk tillrätta i positionerna?

– Mina klasser är extremt nybörjarvänliga. Visst händer det att jag korrigerar personer som utför ”positionerna” på ett sätt som inte är bra för dem. Men det viktiga för mig är att uppmuntra människor till att göra det de själva vill och inte bara blint lyssna på någon annan. Om någon har svårt för en viss position sporrar jag hen till att göra sin egen modifierade version av positionen, eller att strunta i den helt och hållet om det är det som känns mest rätt.

Du jobbar mycket med att släppa ut ilska under dina klasser. Kopplingen till hårdrock känns klockren, men på vilket sätt är det relaterat till yoga?

– Om du bara ger uttryck för din snälla sida – ljuset, ditt hjärtas öppenhet, vad som helst – kommer du inte att komma hela vägen dit. Vi har bägge sidor – mörker och ljus. Hur uttrycker vi oftast ilska? Genom att skrika och bråka. Att integrera aggression i en klass på ett lekfullt sätt släpper ut mycket ilska. Det handlar om att bli av med avfall, vilket också är vad yoga handlar om, och att få våra kroppar och sinnen avslappnade nog att meditera, säger Saskia som ofta får höra av sina deltagare att de lämnar klasserna helt utmattade.

– Utmattade men nöjda, och i ett tillstånd av tomhet, fast i en positiv bemärkelse.

Vad gör du när det kommer till savasana eller, som jag antar är mer passande, likposition?

– När vi har nått klassens höjdpunkt i form av en låt som alla kan sjunga med i, som till exempel Iron Maidens fantastiska ”Fear of the Dark”, så varvar vi ner med black, doom eller sludge metal. Vi gör några sittande positioner och låtsas spela gitarr eller gungar  från sida till sida. När jag undervisar på barer eller festivaler vill folk oftast inte ligga ner under savasana så vi brukar göra en sittande framåtfällning eller liknande. Jag väljer oftast en instrumental låt för savasana som ”Natt” av Satyricon, eller någon annan gåtfull låt. Vissa metalband använder sig av orgel för att skapa den där nästan spöklika atmosfären.

Vad blir nästa steg för Metal Yoga Bones?

– I år har jag mycket på gång. Jag har samarbetat med arrangörerna av Wacken, den gigantiska hårdrocksfestivalen i Tyskland, och medverkat på några andra europeiska festivaler. Jag får förfrågningar från hela USA om att hålla klasser, och det vill jag gärna göra såklart.

“Metalyoga-klasserna håller jag minst lika mycket för min egen skull som för elevernas”, säger Saskia Thode. Foto: Eric Kvatek

LEK OCH ALLVAR

Sedan Saskia startade Metal Yoga Bones har det skrivits om henne i allt från Aftonbladet till The Guardian och på sajterna vice.com och revolvermag.com. De sistnämnda fokuserar på ”provocerande” innehåll, och det är lätt att förstå varför de lockas av henne – hårdrocksyoga är en bra story. Men den bör respekteras, istället för att avfärdas som ”en kul grej”. Till att börja med har Saskia rätt i att musik kan hjälpa till att släppa ut ilska. Enligt en artikel som publicerades i The Guardian 2015 så visar en studie från University of Queensland att ”extrem” musik som hårdrock hjälper till att hantera ilskan snarare än att orsaka den vilket annars är en vanlig fördom.

– Vi fann att musiken gjorde studiedeltagarna mindre sorgsna och förstärkte deras positiva känslor. De som gillade extrem musik gillade att lyssna på musik som matchade deras ilska när de kände sig arga. Studieresultaten visade att nivåerna av fientlighet, irritation och stress minskade så fort musiken sattes på, och den största förändringen som rapporterades var hur inspirerade deltagarna i studien kände sig, säger Leah Sherman som är en av forskarna bakom studien.

Anmärkningsvärt nog upptäckte forskarna att hårdrock fick studiedeltagarna att slappna av lika effektivt som att sitta i tystnad. Personligen finner jag death, doom och sludge metal i princip olyssningsbart men jag tänker inte säga emot forskningen. Jag har även direkt erfarenhet av hur den musik som de flesta av oss förknippar med yoga kan ha en avskräckande effekt på många människor.

Jag föreslog för en hårdrockslyssnande kompis att han skulle testa kundaliniyoga. Han älskade själva yogan, men fick panik av resten.

– De flesta av de där typiska meditationsljuden och mantrasångerna, särskilt de där överdrivet lycksaliga kundalini-grejerna, gör mig fullständigt galen! Tyngre musik får mig däremot att koppla av direkt. Jag har ingen aning om varför.

Hm, läser han den här artikeln så får han svaret. Det går inte heller att klandra Saskia för hennes vilja att bredda yogafältet. Oavsett om vi är täckta av tatueringar eller inte så är jag säker på att vi alla har varit med om tillfällen då vi klivit in på en yogastudio och fått kalla fötter eftersom vi känt att vi inte riktigt passat in. Yoga är, precis som hon säger, ”en stor spelplan” och den utvecklas hela tiden. Om den utvecklingen införlivar ett sunt ”F**k You!” i krigaren I och att låta den där förgiftande ilskan komma ut genom att låtsas lemlästa någon med ett gigantiskt svärd samtidigt som man ylar som en varg, vem är jag eller du att säga att det inte är yoga? Om det inte passar är det ju bara att gå tillbaka till att släppa loss vår inre, väldigt trevliga person, till ljudet av plinkande yogamusik, dinglande vindspel, skvalpande vågor eller fågelsång. Valet är ditt, och det är DET som är det fina med yogan.

Text: David Holzer

LÄS MER: Meditationstips för dig som gillar musik
LÄS MER: 5 misstag att undvika på sin första yogaklass

Sara Valfridsson

Sara Valfridsson

Chefredaktör
sara.valfridsson@dohi.se 0470-76 24 00

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.