Yoga World drar till London för att inspireras av en ny våg coola kvinnor som rör om i den traditionella yogan.
Vill du hellre läsa reportaget i tidningen? Beställ den på tidningardirekt.se.
För en tid sedan började jag gå på yoga regelbundet, och i alla studios jag besökte hände något mystiskt. Jag önskar att jag kunde säga att jag bemästrade handstående eller skorpionen eller att jag fick till den där tidiga morgonklassen klockan sex. Nej, det magiska handlade tyvärr istället om att jag hela tiden upplevde en känsla av att jag inte passade in. När jag tittade mig runt i salen gick det upp för mig – jag var den enda mörkhyade närvarande.
”Yoga är för alla” brukar det heta i yogakretsar. Så varför är det så få kvinnor som ser ut som jag som syns? Jag får stöd av en studie som visar att 85 % av yogautövarna i USA är universitetsutbildade vita. Studien är från 2002, och tyvärr verkar inte mycket ha hänt på de dryga 15 år som gått sedan dess. Samma tendenser märks av även utanför yogamattan. En sökning på hashtaggen #yogi på Instagram (9 927 176 träffar i skrivande stund) fyller skärmen med i huvudsak kaukasiska kvinnor.
Men kanske är det dags för vinden att vända nu? Positivt nog verkar wellnessrörelsen ta det här på allvar. I höstas anordnade Triyoga en paneldebatt för att reda ut frågan om västvärldens yogautövande riskerar att förstöra yogans indiska ursprung. Trots att paneldebatten fick ta emot en del kritik, bland annat använde man sig av en bild på Beyoncé för att promota eventet på Facebook vilket inte sågs med blida ögon av deltagarna, så är det en positiv utveckling att den överhuvudtaget ägde rum – gå två år tillbaka i tiden och det hade aldrig hänt.
BANAR NY VÄG
Allt fler yogalärare börjar också söka nya vägar för att föra ut yogan till grupper av människor som de upplever annars har svårt att hitta dit. I Storbritannien finns till exempel OYA Retreats som anordnar yogaretreat för mörkhyade kvinnor.
– Jag ville skapa en plats där mörkhyade kvinnor känner sig bekväma med att utöva yoga, säger grundaren Stacie CC Graham, som bor i London och arbetar som hathayogainstruktör och livscoach.
Graham förklarar att den subtila diskriminering och känsla av utanförskap som hon själv råkade ut för i andra yogasammanhang, i form av kommentarer om hennes hår och kroppstyp, var det som motiverade henne till att lansera OYA Retreats 2016. Idag har hon även gått vidare till att anordna event och miniretreat i London eftersom hon är medveten om att hennes weekendretreats inte är helt ekonomiskt tillgängliga för alla mörkhyade kvinnor:
– Vi vill att även de med begränsad inkomst ska få chansen att lära sig mer om mindfulness och yoga.
I OYA Retreats fotspår har fler yogamöjligheter specifikt för mörkhyade sett dagens ljus. En av dem är Yogahood, en London- baserad yogaklass i vinyasa flow. Kvinnan bakom är Sanchia Legister, och på klasserna är en stor del av deltagarna mörkhyade.
Musiken som ackompanjerar den flödande vinyasayogan rör sig mellan Solange Knowles och Sampha.
– Tidigare när jag gick på yoga var jag ofta den enda svarta unga killen där, säger Nathaniel Cole, som är en av deltagarna.
– På Yogahood är jag en av många. Jag har aldrig känt mig annat än bekväm där… och jag är så tacksam för det.
– Det finns många barriärer till att börja med yoga. Det man vill ha är en känsla av en delad erfarenhet eller förståelse.
Hon minns hur det var när hon själv började gå på studios.
– Jag kände mig lite underlägsen och bortkommen. De flesta verkade passa in i stereotypen av den typiska yogin – medelklass, supersmala och superviga – och jag var inget av det.
Legister har även varit med och grundat Gyal Flex, en tvåtimmarsklass som kombinerar yoga och meditation med hiphop från en live-DJ. Efter klassen följer en informell frågesession, ”Backchat”, där deltagarna diskuterar hälsa.
– Det handlar inte om att vi tar bort något från yogascenen. Tvärtom vill vi med Yogahood och Gyal Flex tillföra något till mixen, menar Legister som berättar att hon får många kommentarer från deltagare som blivit positivt överraskade av att upptäcka att den här typen av yoga faktiskt existerar på riktigt.
HBTQ+-YOGA
Och det är fler underrepresenterade grupper som nu vill vara med i yogagemenskapen. En av dem som kämpar för att även HBTQ+-communityt ska kunna dra nytta av alla yogans fördelar är British Wheel of Yoga-certifierade läraren Josetta Malcolm. Hon började hålla HBTQ+-klasser i Brighton där hon gick sin yogalärarutbildning.
– Jag kände inte till någon annan som höll specifika HBTQ+-klasser, minns hon.
Malcolm, som idag håller sina klasser på CliniQ, en hälsoklinik för transsexuella i Soho, blev överraskad av att det även i London hölls förvånansvärt få klasser för queer- och transpersoner.
– Vissa cispersoner är inte bekväma med att dela omklädningsrum med queer- och transpersoner och det berättas ofta om personer som ombetts lämna ett omklädningsrum eller en toalett på grund av sitt yttre. Det här är väldigt traumatiskt för människor som redan har upplevt så mycket diskriminering, säger Malcolm och förklarar att det därför finns ett behov av att queer- och transpersoner ska kunna gå på yogaklasser i en trygg miljö där de inte utsätts för andras fördomar.
HBTQ+-personer löper högre risk att drabbas av psykisk ohälsa – det är fyra gånger så vanligt att queertonåringar begår självmord jämfört med heterosexuella i samma ålder, och fler än hälften av dem som identifierar sig som trans lider av depression eller ångest. Desto större anledning alltså att HBTQ+- communityt får ta del av yogans fördelar; den har ju trots allt ett antal studier i ryggen där man har kunnat bevisa att yoga är gynnsamt för att hantera stress, ångest och depression.
Deltagarna på Josetta Malcolms klasser – hon håller 20 stycken i veckan, bland annat på psykiatriska kliniker – vittnar om att de fungerar som terapi och erbjuder en andningspaus i en för övrigt tuff tillvaro.
– Det är i din valda queerfamilj som du finner stöd och kärlek om du upplever att du inte blir accepterad av din biologiska familj eller av samhället på grund av din könsidentitet eller sexualitet, avslutar Malcolm.
YOGA FÖR MUSLIMSKA KVINNOR
Zara Khan, lärare i ashtanga vinyasa, jobbar för att föra ut yogan till en grupp människor som redan löper risk för isolering.
– Jag bor i Waltham Forest där nästan en fjärdedel av befolkningen är muslimer, säger hon och berättar att det trots det var väldigt få muslimska kvinnor på de yogaklasser hon själv brukade gå på eftersom de riktade sig till både män och kvinnor. Det här ledde till att Khan i höstas lanserade Ummah Yoga, och i klasserna smälter hon samman islamism med traditionell yogafilosofi.
– Jag brukar till exempel varva mellan att använda den arabiska hälsningsfrasen ”As-Salaam-Alaikum” (betyder ungefär ”Frid vare med dig”, reds. anm.) och ”Namaste”.
Eftersom muslimska kvinnor redan tenderar att vara marginaliserade i samhället (i Storbritannien visar undersökningar till exempel att det är tre gånger så vanligt att muslimska kvinnor inte förvärvsarbetar jämfört med brittiska kvinnor) blir det extra viktigt att skapa en plats i samhället där de får ta plats på egna villkor. I Storbritannien kommer dessutom en stor andel av de som identifierar sig som muslimer från Pakistan och Bangladesh, vars population har visat sig vara oproportionerligt diabetes-drabbad. Och eftersom studier har visat att yoga kan vara gynnsamt för de som har diabetes blir det alltså extra intressant att denna befolkningsgrupp får möjlighet att dra nytta av yogans fördelar.
Khan menar att även om hennes Ummah Yoga-klasser är ett steg i rätt riktning så måste även det traditionella yoga- communityt anamma en mer inkluderande approach.
– Förr eller senare måste vi hitta ett sätt där vi kan se förbi ras och religion och närma oss varandra oavsett hur vi ser ut på utsidan, säger hon.
Och om det blir så en vacker dag; kommer det då inte längre att behövas retreat som är öppna enbart för mörkhyade eller yogaklasser för HBTQ+-personer? Stacie CC Graham är tveksam.
– Så länge som rasism, sexism och andra former av diskriminering existerar, kommer i alla fall jag att jobba för att erbjuda en trygg plats dit de som inte tillhör normen kan komma och bara vara, avslutar hon.
Text: Salma Haidrani
LÄS MER “Det är svårt att förstå hur underbar känslan av tillhörighet är, om man inte har upplevt motsatsen”
LÄS MER Shay Peretz: “Jag vill skapa ett rum där man får vara hur man vill”
