Yoga World
Annons
Annons
Möt

Amandas Malas hjälper barn med dövblindhet

Linda och Petra är två mammor vars första barn föddes med dövblindhet. När livet blivit svårt och vardagen tuff att orka med har de båda fått ny kraft via yoga och mindfulness, och idag driver de ett gemensamt företag som har som hjärteprojekt att hjälpa barn med dövblindhet i Indien.

För Linda Forshaw och Petra Liljeblad har yoga och mindfulness blivit ett sätt att hålla ihop i vardagen och finna sinnesro när livet känts kaosartat. De fick båda två som förstagångsmammor barn med svåra funktionsnedsättningar, där diagnosen dövblindhet var gemensam för Lindas son Thomas och Petras dotter Amanda.

AMANDA OCH THOMAS

2001 väntade Petra sitt första barn. Efter en normal graviditet föddes Amanda med en funktionsnedsättning: hon var blind med flera tilläggshandikapp. De nyblivna föräldrarna, som valde namnet Amanda eftersom det betyder ”värd att älskas”, fick en traumatisk första tid med sin dotter, och när hon hunnit bli ett år gammal kom nästa chock då de fick veta att hon även var döv. Bara några månader innan Amanda kom till världen (år 2000) föddes Lindas son Thomas med diagnosen chargesyndrom, vilket i Thomas fall bland annat innebar att han var döv, blind och hade ett svårt hjärtfel. Sömnlöshet och konstanta akutsituationer blev en del av vardagen, och Lindas första tid som mamma blev precis som Petras svår och fylld av oro. Linda strävade efter att vara så närvarande som möjligt i varje ögonblick med Thomas och gjorde sitt yttersta för att kommunicera med honom. Men precis som många andra hade hon svårt att be om hjälp och vardagen blev tuff. Som en följd av Thomas svåra funktionsnedsättningar tvingades han genomgå ett tiotal livräddande operationer och efter sviterna av en särskilt svår operation avled han bara nio år gammal.

GEMENSAMT HJÄRTEPROJEKT

Livet är en berg- och dalbana, det vet både Linda och Petra. Linda har lärt sig leva med sorgen efter Thomas, och har idag sonen William. Petras Amanda är tonåring och har två småsystrar. Linda och Petra fick kontakt med varandra första gången via Förbundet Sveriges Dövblinda. Förutom att de med sina liknande erfarenheter blev vänner, bestämde de sig också för att starta ett företag tillsammans. Bland annat designar de malas (radband med vackra ädelstenar och träpärlor), smycken och armband, med målet att hjälpa barn med dövblindhet. Via Sense India går just nu en del av Amandas Malas vinst till ett projekt som hjälper tio barn och ungdomar med dövblindhet i indiska Goa.

– Målet är att hjälpa barn med liknande funktionsnedsättningar som Amanda och Thomas. Stödet ska komma i form av hörapparater och hjälpmedel till barnen, men som läget är i Indien och i många andra fattiga länder behövs pengar också för att tillgodose mer grundläggande behov, som mat. Även medicin och möjlighet till undervisning i hemmet hjälper barnen och deras familjer mycket, förklarar Petra.

Petra Liljeblad är en av grundarna till Amandas Malas som tillverkar och säljer handgjorda yoga-inspirerade smycken.

YOGA FÖR ACCEPTANS OCH BALANS

Amanda kräver mycket av Petras tid, och yoga har blivit ett sätt för henne att hämta ny kraft och hitta balans i vardagen. Hon har yogat regelbundet i tio år och är sedan drygt ett år tillbaka utbildad yogalärare.

– Jag hade testat yoga tidigare eftersom jag kände att det kunde vara något för mig, men det gick lite för långsamt då och jag hade svårt att landa. Men för tio år sedan provade jag yoga igen och då var jag redo. Jag orkade inte längre med de mer fysiskt krävande pass jag kört på gym tidigare. Jag hoppade på en 200 timmars utbildning till yogalärare med fokus på hathayoga och gick den klar förra sommaren. Det senaste året har jag varit mentor till de som gått utbildningen året efter mig, vilket har gett mig så mycket! Jag läser även mycket böcker om yoga. Det är både givande och roligt att vända och vrida på begrepp och tolka själv

Petra nämner inspirationskällor som Ulrica Norberg, Simon Krohn och Josefine Selander – yogis och författare som hon menar att hon har lärt sig mycket av. Idag undervisar Petra klasser tillsammans med sin bror Tobias. En del av klasserna riktar sig till barn och ungdomar med dövblindhet, vilket ligger henne extra varmt om hjärtat.

– Klasserna med Tobias är både kul och utmanande att hålla. Yogan hjälper mig att bli mer grundad, få bättre balans och att stressa ned. Den ger mig verktyg att leva sannare, mer nära mitt hjärta.

Petra förklarar också att hon ibland känner sorg över att ha fått ett barn med en funktionsnedsättning som Amanda, men att hon har accepterat att det är hennes liv, att det tar ut sin rätt men också ger henne väldigt mycket.

– Mitt liv är som det är. Det är mycket. Ofta för mycket och ibland är det jobbigt. Jag har accepterat det men kan ibland bli påmind om hur livet kunde ha varit. Hur mycket enklare det hade kunnat vara. Men det är som det är.

Annons
Annons

Jag uppfattar det som att bland annat yogan har hjälpt Petra till ökad acceptans, även om hon såklart har dagar då hon kämpar extra mycket. Yogan har också fått en plats i hennes familj och är en del av hennes umgänge med barnen.

– Jag gör mer fysisk yoga några gånger i veckan och joggar med mitt mellanbarn. Det blir samtal utan assistenter i närheten och i lugn och ro. Min minsta tjej Lisa är ”född” in i yogan och tycker yoga och fotboll är livet. Att hon fått med sig andningsverktyg är något hon kommer att ha stor nytta av hela livet.

Petra berättar också att hon försöker meditera regelbundet, lite olika länge och med olika kvalitet beroende på hur dagen ser ut.  Hon strävar efter att ta till sig begrepp och riktlinjer inom yogan och applicera dem på sitt liv och tankesätt.

– Jag försöker ta till mig de olika Niyamas och Yamas [levnadsriktlinjer] på mitt sätt, framförallt Satya och Ahimsa. Satya, att försöka vara sann och tala sanning och Ahimsa, att inte skada mig själv, andra människor eller varelser. Jag har blivit mer medveten om hur jag talar till mig själv, hur jag dömer och bedömer människor. Jag försöker att notera mina tankar och vända dem när jag märker att de inte är sunda och sanna. Mina erfarenheter har medfört att jag ibland dömt människor som klagar på småsaker. Jag försöker att inte göra det. Jag har inte gått i deras skor och kan inte ta mig rätten att döma utifrån det jag ser. Jag känner att mitt liv med yoga bara har börjat och att jag har så mycket att lära. Det är en livsresa. Jag ser fram emot att kunna yoga hela livet, anpassat till den jag är och kroppen jag har just då.

MINDFULNESS FÖR SINNESRO OCH LUGN

Medan Petra hittade många verktyg inom yogan tog Linda sin mindfulnesspraktik vidare och utbildade sig till instruktör. Hon studerade på Warwick University i England och vid Mindfulnesscenter i Göteborg, och beskriver det som att mindfulness för henne är att ”hitta hem”.

– Mindfulness är för mig att hitta min sinnesro, få tillgång till de inbyggda verktyg och förmågor vi alla har naturligt och att leva här och nu oavsett om det stormar eller är lugnt på havet. Att leva ”mindful” innebär för mig att sluta identifiera mig med det min kropp lever och producerar, det vill säga tankar, känslor, automatiserade

reaktioner och beteenden, smärta, behag… Jag känner mig friare när jag inte längre är slav under min kropp, säger hon.

Linda förklarar vidare hur hon lyckas komma till sinnesro när livet känns svårt:

– Jag hade glömt förmågan och vikten av sinnesro när vi fick vår förstfödda son Thomas. De första åren gjorde jag motstånd till hur livet hade blivit, jag hade svårt att acceptera vår nya vardag och framförallt min sons lidande. Jag skötte allt utan att egentligen någonsin be om hjälp men bröts, eller maldes, långsamt ner. Efter några år gick det inte längre och något gick sönder inom mig. Jag kapitulerade och började se mig om efter något att rädda mig själv med. De stunder Tommy var fri från smärta och ångest lös hans ansikte av glädje. Jag lärde mig att sätta mina bekymmer åt sidan och vara med honom, dela ögonblicket med honom.

Linda beskriver det som att hon lärde sig leva livet ”inifrån och ut”, och att Tommy, som Thomas kallades, blev hennes guru i det sätt hon såg att han hade förmågan att i pauserna mellan fysisk smärta, oro och utmattning hitta ro och inre lugn.

– Jag förstod att också jag var tvungen att hitta detta och började studera och praktisera meditation och mindfulness. Jag lärde mig tack vare Tommy att följa livet precis som det var, och att våra känslor bär energi och vissa är tyngre att leva med än andra. Tommy lärde mig att jag är jag, och inte min karriär eller mitt sociala liv. Han lärde mig att släppa ett behov av identitet. Att klä av mig ”the cloak wrapped around the true self ” [Howes]. Även om han var gravt utvecklingsförsenad, så var han min största lärare.

Meditation och mindfulness, inklusive yoga som hon testat på under det senaste året, har gett Linda både djup och livskvalitet, både via personligt utövande och de utbildningar hon gått. Linda arbetar som kurator i Dövblindteamet i Göteborg och använder där mindfulness dagligen, precis som hon har stor nytta av det i arbetet med Amandas Malas. I Petra och Lindas affärsidé ingår även att öka kunskapen om dövblindhet, till exempel via föreläsningar och workshops.

– Vi har föreläst för särskolepersonal, för föräldrar till barn med dövblindhet och andra funktionsnedsättningar och för vuxna personer med dövblindhet, men även för företagspersonal på olika teambuildingdagar. Vi vänder oss till alla personer som lever med mer eller mindre hög stress i sina liv. Det går en viss tid, en månad, ett halvår, sen börjar systemet kollapsa. I våra föreläsningar berättar vi dels om hur kroppen och hjärnan påverkas av stress, men också om vikten av att arbeta på sin förmåga till självmedkänsla. Vi kan förstå rent rationellt att vi behöver ta hand om och lyssna till vår kropp och vårt psyke, men utan självmedkänsla agerar vi inte på det.

Linda berättar att föreläsningarna också är ett sätt för henne att bli påmind om hur skört och värdefullt livet är.

– Det är snart tio år sedan Tommy gick bort och varje föreläsning påminner mig om de perioder i mitt liv när jag inte orkade. Jag blir ödmjuk och påminns om livets sårbarhet och vikten av att leva här och nu. Vi har bara just nu. Det är en smärtsamt vacker sanning. Varje gång får jag en ny tanke och känsla kring det jag tvingats leva, vilket ger mig oerhört mycket. Många gånger har deltagare kommit fram till oss efteråt i tårar och berättat om det svåra de lever just nu. Vi har berört dem vilket är allt för oss.

Mala “Satnam” i rosenkvarts och rudraksha.

AMANDAS MALAS

Sedan Linda och Petra startade Amandas Malas har de haft ett bra flow och arbetet rullar på.

– Ett av målen med företaget på sikt är att bli ett stort stöd för barn med dövblindhet. Det är ju vårt hjärteprojekt, att låta erfarenheten av våra egna barn med dövblindhet leda till något positivt för andra barn, säger Petra.

Hon berättar också att det är viktigt för henne och Linda att deras malas tillverkas under bra arbetsvillkor.

– Idag är det ett familjeägt företag som vi har en personlig relation till. Det är tre kvinnor som knyter med mantramusik spelande i bakgrunden. Inget massproducerat alltså! Våra smycken ska vara över tid och ha integritet.

Även om både Petra och Linda har arbeten vid sidan om och egenföretagande tar mycket tid, anser båda att det är extremt givande. Petra tror bland annat att anledningen till att det går så bra är att de båda har respekt och förståelse för varandras livssituationer:

– Jag och Linda kompletterar varandra väl och vi har väldigt roligt ihop. Vi är snälla mot varandra och försöker hjälpa varandra så mycket det går med det som ska göras. Vi vill utveckla vår föreläsningsdel eftersom vi tror att vi har mycket att bidra med. Vi har båda erfarenheter av svåra situationer och tror att vi kan hjälpa andra. Just nu ser jag med tillförsikt på mina och Lindas föreläsningar där vi kombinerar fysisk yoga med mindfulness och meditation. Det vill jag göra mer av!

Linda instämmer och beskriver arbetet med Amandas Malas som både berikande och roligt.

– Att få ha företaget ihop med Petra är så fantastiskt. Vi delar mycket svårt ihop och har så roligt ihop när vi arbetar. Att vi får möjlighet att stödja barn i världen som inte har samma möjlighet till hjälp som barn i Sverige, och som har liknande funktionsnedsättningar som Thomas och Amanda, är så givande. Tommy får leva vidare i detta arbetet. Jag gör det bland annat som ett sätt att hedra hans fantastiska liv och själ.

Text: Emma Samuelsson Foto: Linda Forshaw

LÄS OCKSÅ: Tjejerna som har ett viktigt uppdrag
LÄS OCKSÅ: Pia Bohlins asiatiska yogaresa och vackra kärleksknutar

Sara Valfridsson

Sara Valfridsson

Chefredaktör
sara.valfridsson@dohi.se 0470-76 24 00

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.